Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40. Guds domar. 465
undvek dem, och vid nästa sammanträffande förmanar han
dem: "Verken icke för att få den mat, som förgås, utan för
att få den mat, som förbliver och har med sig evigt liv" (Joh.
6: 10—15, 24—27). Så långt ifrån var det, att Herren oaktat
all sin huldhet skulle låtit sig göras till en lekboll för folkets
goda eller dåliga lynne, till blott tjänstvillig tjänare för deras
klagomål eller deras begär och önskningar, till en städse
färdig tröstare, en frikostig utdelare av glädje. Och ännu
mindre gav Johannes i sin stränga avskildhet hopp om att
han såsom en hovman skulle påtaga sig lena kläder eller såsom
ett rö låta föra sig av vinden hit och dit (Matt. 11:7 f.).
Den ene såväl som den andre, profeten såväl som Herren,
sågo vid sitt görande och låtande icke på vad som behagade
människor, utan på det som behagade Gud (jämf. 1 Tess. 2:4).
Vardera på sin plats har oaktat all tjänstvillighet dock
samma mål för ögat: att sannskyldigt förbättra människorna,
så att det även gör sig gällande i livet. Båda söka de att
övertyga människorna om deras onda och föra dem bort
därifrån, på det de måtte vända sig till det goda, varmed
Guds nåderike möter; och detta goda är gudomlig
barmhärtighet till syndernas förlåtelse, gudomlig kraft till
övervinnande av det onda och till görande av det goda,
gudomligt gott, himmelsk välsignelse till åtnjutande av en mat,
som förbliver och skänker evigt liv. Men så envist hänga de
flesta människor fast vid sina vanor, så flyktigt och
lättsinnigt behandla de det goda, att de icke akta sådana de högsta
anbud därav värda den ansträngning, som de villigt
underkasta sig för en handfull penningar, för en skön klädnad,
för en tom skenbildning, för ett flyktigt skimmer av ära och
nöje; hellre utsätter man sig för faran att samla
helvetesskatter, än man samlar sig skatter i himmelen. Och under
det nu Herren har att anklaga folket, att det leker med det
allvarligaste och högsta, tror detta sig däremot berättigat
att anklaga Herren och hans tjänare^ att de icke rätta sig
efter deras lekverk, icke göra sig till kamrater i deras lust
och olust. Träder en Johannes7 allvar emot detta släkte,
så utskrika de honom såsom vore han en djävul; men möter
30. Beck, Kristliga Tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
