- Project Runeberg -  Kristliga tal /
470

(1922) [MARC] Author: Johann Tobias Beck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

470 Beck, Kristliga Tal.

detta är Guds dömande rättfärdighet (Ps. 145:17; 7:12, 14;
Dan. 9: 14; Ps. 119: 137 f., 142). Men även därvid gäller för
denna tid: Gud handlar icke med oss efter våra synder,
fullbordar ännu icke den fulla rätten. Hans straff äro här ännu
alltid avmätta, icke den fulla vedergällningen, vilken tager
i räkningen hela summan av hopade synder och hela
storheten av skulden (Ps. 103:10; Jer. 10:24; Klagov. 3:22 f.).
Huru skulle det gå världen, om Gud redan nu enligt rättens
krav skulle låta det umgällas, att av honom skapade väsenden,
som helt och hållet till kropp och själ av honom uppehållas,
av hans livskraft måste hämta varje andetag, att sådana
väsenden våga sig — år igenom, livet igenom — trotsa sin
Skapares makt och vilja; att de använda det goda de av
honom mottaga till att förakta honom och nära sin dåraktiga
själviskhet; att de avfärda det som han erbjuder dem, det
som bättre är, med hånet: "Jag är nöjd med vad jag är och
har; jag behöver ingen himmel och vill ej bliva någon ängel"?
Nej, Gud vedergäller ännu icke här efter storheten av en
sådan skuld; fastmera förenar han ännu välsignelse med
vad han sänder såsom straff. Det är ännu fortfarande så
inrättat och genom mångfaldiga omständigheter så ordnat,
att straffet kan och skall bliva människan till tuktan, vilken
drager henne ifrån hennes synd och till Gud (Judit 8:22 f.;
Ordspr.-B. 3:11 f.); och de, vilka ännu under straffet låta
sig så dragas, och icke blott anropa Herren om hjälp ur sin
nöd, utan även om hjälp emot sin synd: dem kommer ännu
Gud. till mötes med förlåtelse och hjälp, och detta är Guds
nådiga barmhärtighet (Ordspr.-B. 28:13; Dan. 9:9, 18; Ps.
6: 2—5, 10; 51: 3—5), om vilken redan många tuktade kunna
av egen erfarenhet med innerlig tacksägelse och lov till Gud
säga: "O, huru stor är Guds barmhärtighet, som låter sig
nådigt finna av dem, som omvända sig till honom" (Ps. 119: 67,
75—77; Syr. 17:28) !

Men, men — om man likväl icke omvänder sig till Gud,
icke ens genom hemsökelser na, om sinnet förbliver förhärdat
eller förhärdas, människan knotar emot Gud, i stället för emot
sin synd, ja, just däri sätter sin stolthet att icke böja sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jtbeck/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free