Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474 Beck, Kristliga Tal.
kunde det då synas, som om det icke skulle betyda mycket, i
fall en publikan inför Gud framställde sig såsom syndare, då
han redan var van att så kallas. Men huru litet vilja även
dåliga människor låta gälla för och låta sägas om sig, vad
de verkligen äro och heta! Huru mycket om och men, huru
mycket ursäktande och förskönande vet icke människan att
framställa för sina älsklingssynder och isynnerhet för synder,
gemensamma för ens stånd! Huru lätt lugnar man sig icke
därmed, att det icke kan tillgå på annat sätt, att det så
en gång är sed; att andra ej heller göra sig samvete därav,
det hörer till ens yrke; att man för så mycken möda och
förtret även själv måste hava något, man kan ej taga allt
så noga och vara fullkomlig! Är icke detta lättsinniga
tänkesätt om rådande synder isynnerhet också i vår tid vida
utbrett, med hjärtat fast sammanvuxet? Huru gärna aktar
icke varje stånd just sina inrotade bedrägerier och
orättfärdigheter för ingen synd, anser vanryktet härför såsom
oförtjänt eller överdrivet och obetydande! Vilka svårigheter
och hinder hålla leke tillbaka, innan man gör sig samvete
däröver och tänker på Guds dorn, innan man därför av hjärtat
beder med publikanen: "Gud vare mig, syndare, nådig!" Det
var således en stor seger publikanen vann över sig själv och
över hela sitt stånds tänkesätt! Han övervann därigenom
den naturliga stoltheten, vilken även den sämsta människa
har uti sig, och varigenom en sådan lika väl som varje annan
vill försvara sin ära och rättfärdighet. Att säga: "Alla
människor äro syndare, och jag är det även" — det låter
man sig nog behaga; man döljer därmed just sina egna
synder under hela hopen av de mänskliga synderna, och tröstar
sig med tanken, att lika väl som alla andra människor komma
undan hos Gud; men att särskilt ställa sig under Guds dom
och uppriktigt av hjärtat säga: "Jag är en syndare, om ock
andra äro heliga", att särskilt för sig bedja till Gud om nåd
— det förekommer även för uppenbara syndare svårare än
vilket gott verk som helst, varmed de dock ännu kunna lysa;
det hålla de för ett förnedrande, varemot deras hjärta reser
sig. Därför gäller ock en sådan självförnedring även hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
