Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ifi. Beredelsen till att se Guds härlighet. 529
Herren i sin ande; och om han än teg, för att icke smärta
de sörjande, så visade han det dock, på det de invärtes måtte
känna sig bestraffade. Eller måste icke slutligen hans ande
förtörnas, då han just var helt och hållet riktad på att
framställa för de omgivandes hjärtan och ögon den högsta,
gudomliga kraftuppenbarelse — och nu, just då hela hans
syftemål var att fråntaga döden dess makt även över själen och
i ljuset frambära livet (2 Tim. 1:10), då just fann han ingen
ingång till deras hjärtan; utan vare sig han såg på folket
eller på lärjungarne eller systrarna, alla voro likasom
trälbundna i dödens skugga och hade intet öga och öra, intet sinne
och förstånd för det, som nu uppfyllde hela hans ande, det
som hans mun och hela hans väsende uttalade?
Så är det med oss människor, även med redan troende,
ädla själar, sådana många av dem, som omgåvo Herren,
voro; så döva, oläraktiga väsen äro vi, när vi skola tro vad
som ligger över vår synkrets eller går utöver den gamla oss
välbekanta tron och däremot skola försaka vad som ligger
inför våra sinnen; det är en svår skola, i vilken man måste
låta sig behaga förödmjukelser och bestraffningar av Herren,
och utan Herrens trohet skulle vi alla komma till korta.
Systrarna trodde väl, att om Herren hade varit där, hade
döden icke haft någon makt över brodern; de visste och
hoppades väl, att Jesus vore och förbleve den som hos Gud allt
förmår (v. 21 f., 32); men det trodde och hoppades de icke,
att det nu, då brodern redan låg nedsänkt i jorden, gåves
en ny gärning till livs, oaktat Herren själv nu var där,
oaktat han på förhand låtit säga dem, att de på sin broder
skulle få se Guds härlighet uppenbarad, oaktat han även sagt
åt Marta: "Jag är uppståndelsen och livet, jag har och medför
det i min person! Den som tror på mig, i tron hängiver sig
åt mig, han skall leva, om han än dör" (v. 25 f.) Med allt
detta kunde de icke bringas till att med sin tro träda över
graven framför dem och att — i stället för att av den
avlägsna, yttersta dagen vänta uppståndelse och liv — säga
sig: "Uppståndelselivet är bundet vid Guds Son, och icke
han vid den yttersta dagen: han, som hade makt att rädda
34. Bech, Kristliga Tal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
