- Project Runeberg -  Kristliga tal /
539

(1922) [MARC] Author: Johann Tobias Beck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jf7. Genom lidande till härlighet. 539

hårdaste, det fruktansvärdaste inträda, och det är dock icke
vrede och hårdhet av honom, såsom vårt otrogna och
klentrogna hjärta så lätt menar; det heter fastmer: "Jesus grät"
-— "se, huru kär han hade honom!" Ja, mina vänner, den
himmelske Människosonen, genom vars hand allt Guds verk
går, känner, känner med oss människor mänskligt, men —
han tänker och handlar gudomligt. Fasthållen det väl i
hjärtat: mänskligt känner Jesus Kristus med oss människor,
men gudomligt tänker och handlar han i och med Gud. Till
skådande av Guds härlighet vill han föra oss, liv av Guds liv
vill han införa i oss, i det han låter vårt naturliga liv bliva
till intet, efter mänskligt utseende och känsla låter oss bliva
svaga, betungade och eländiga, ja dö. Sådant lidande måste
han låta komma över oss, just såsom vår läkare och räddare;
eljest förbliva vi fastvuxna vid detta tomma, syndiga
världsliv, och detta förtärer ju uppenbarligen vårt kropps- och
själsliv. Det finare eller råare syndalivet med sina glädjeämnen
tyckes oss härligt och vi bliva ej fria därifrån, förrän det
blir oss bittert; det fördärvar alltid åter för oss, vad gott vi
hava och undfå, och förer oss allt längre bort ifrån Gud; men
då går ock en gång allt vårt goda förlorat, och blott det onda
vi bära inom oss med sina onda följder blir kvar hos oss, i
stället för den försvunna glädjen; ty allt gott är blott av
Gud och gives oss, för att det måtte föra oss till Gud — förer
det oss icke till Gud, så förer det oss in i en själsskada, som
en gång blir för oss en oändlig pina (Matt. 16: 25 f.; Mark.
9:44). Därför kan och vill icke Herren, för att vara
människornas Frälsare, blott hålla lidandet på avstånd ifrån oss
eller i hast borttaga det, han kan icke utan vidare försätta
oss, sådana vi äro, i en härlighet, fri från lidande; utan
dem han vill göra härliga i sannskyldigt god, varaktig
"betydelse, dem måste han först därtill bereda genom lidandets
skola (Kom. 8:17 f.). I denna införer han oss, icke för att
däri låta oss gå under, utan för att föra oss därutur, men
renare, bättre, lyckligare, Gud hängivnare och på inre liv
rikare, än vi däri inkommit. Själsskadan vill han hos oss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jtbeck/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free