Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
572 Beck, Kristliga Tal.
huset, på vars inre gård Herren stod, funno de (Mark. 2:4;
Luk. 5:18) alla ingångarna stängda av den täta folkmassan,
så att de insågo omöjligheten av att tränga sig fram till Jesus;
rn^en han kom dem ej heller Ull mötes för att tillföra den
sjuke den hittills förgäves efterlängtade hjälpen. Huru
måtte väl dä den giktbrutne, av synder anfäktade mannen
hava varit till mods? Men intet avhåller honom och hans
vänner: de vika icke tillbaka, utan söka och söka, och stiga
till sist upp på taket, göra däruti en öppning, och nedsläppa
därigenom bärsängen på gården inför Jesus, under folkets
och fariséernas spända blickar. Detta var ju visserligen en
ödmjukhet, ett tålamod och en trons styrka, sådan som sällan
förefanns; och då, heter det, när Jesus (hos den sjuke och
hans vänner) såg deras tro, sade han till den lame, vilken
alla tillrustningarna hade gällt och som själv hade förän
staltat dem: "Var vid gott mod, min son; dina synder
förlåtas dig".
Detta var nu ock visserligen ett vederkvickande
nådeord, men Mött för ett ödmjukt, anfäktat, troende hjärta och
för intet annat. Ty mannen måste ju verkligen låta sig
behandlas såsom syndare, och detta därtill inför allt folket,
vilket måste hava varit en skymf, för honom mer smärtande
än själva sjukdomen, om han ännu hade haft ett stolt,
obrutet hjärta, om han icke i hjärtlig ödmjukhet hade sagt sig
själv: "Jag är en syndare, jag lider såsom syndare, och vill
icke förneka det!" Men just därför behandlar även Herren
honom ej på fariseer-sätt såsom en fördöme]sevärd syndare,
som förtjänar förebråelse och sträng dom, utan såsom en
syndare, som gått in i sig själv och från vars hjärta han
borttager syndabördan: han återställer honom till ära inför allt
folket, och försätter honom åter i nåd hos Gud. Så var
det verkligen ett nådeord och nådeverk — men i förstone
blott för tron; närmast visade sig ju utvärtes alldeles ingen
åtskillnad i den giktbrutnes tillstånd mot förut; ännu låg
han på sin bädd efter syndaförlåtelsens ord likaså förlamad
till sina lemmar som förut; och hade han icke haft särskilt
höga tankar om Jesus, så hade han måst tänka: "Vad hjälper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
