Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576 Beck, Kristliga Tal.
besvärligare vandring än till skrift och altare (Hebr. 13:10,
12 f.; jämf. Luk. 13: 26 f. med 23 ff. och Matt. 10: 38; 16: 24),
under det dock enligt Skriften ingen får del av Guds nåd, som
icke först måst genomgå självförsakelser, måst tränga sig fram
genom anfäktningar, förödmjukelser, ja, förkrosselser.
Visserligen är det helig sanning, att Herren leke ser till
ens verk, utan till tron, eljest skulle ingen människa komma
till salighet och Guds frid; ty synden försvagar och befläckar
alla våra goda verk, och det onda återkommer alltid på nytt.
Men den tro, som Herren fordrar, är ej heller ett blott tomt
bifall till hans ord och verk eller ett overksamt förtroende till
hans nådelöften; lika litet är det — därför att tron icke är
någonting overksamt — så, att det ena eller det andra
särskilda yttre verket måste höra därtill, vilket först skulle
förskaffa nåd hos Gud, såsom människorna så gärna grunda sin
tillförsikt på vissa yttre, förmenta trosverk. Nej, varken är tron
någonting overksamt eller ett särskilt yttre verk? utan fastmera
ett särskilt inre verk, ett sinne och en drift i hjärtat, som
bildar och närer sig ur Guds ord, och även utan särskilda verk
visar »sig verksam i det som människan, vare sig invärtes eller
utvärtes, har att göra och lida (Luk. 8:11—15). Det är
levande tro; i hjärtat lever en övertygelse om Herrens
sanning, godhet och makt, och ett förtroende därtill, vilket gör
människan på samma gång villig och lydaktig i det som
Herren befaller och förbjuder, och lugn och tröstad i det som
Herren lovar och tillbjud er. Båda delarne, befallningarna och
löftena, förbuden och löftestillsägelserna åtskiljer hjärtetron
aldrig från varandra, så visst som de icke komma ur tvenne
herrars mun, utan ur den ene kärleksrike Herrens till ett och
samma troende hjärta (Luk. 6:46 f.; Hebr. 10:35 f.).
Vad har då den lame mannen gjort för ett särskilt heligt
verk, till att på grund av sin tro mottaga nåd ? Alldeles intet!
Men har därför hans tro intet gjort, och måste han icke göra
något, oaktat han varken kunde röra hand eller fot? Jo,
visserligen! Övertygad om Herrens nådemakt och sanning, har
han förlitat sig på Herren i den kropps- och själsnöd, vari
han var; har med allt allvar sökt hjälp hos Herren, och därvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
