- Project Runeberg -  Kristliga tal /
584

(1922) [MARC] Author: Johann Tobias Beck
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

584 Beck, Kristliga Tal

skrifter skärper han ännu ytterligare deras samvete för det
närmaste ögonblicket, då ett bestämt avgörande måste ske
emellan dem och Herren: mordtankarne emot honom jäste
redan i deras hjärtan, och då skulle de väl betänka sig, vad
de gjorde, innan de övertalade sig, att de gjorde Gud och
folket en tjänst, om de förkastade honom; ty just om den av
Gud utvalda hörnstenen till hans rikes byggnad var det av
deras profeter förutsagt, att byggningsmännen skulle
förkasta den, och på ett byggande utan honom vore så litet att
tänka, att valet blott gällde: antingen att ära och nyttja
honom såsom den enda salighetens hörnsten eller att med
honom komma i en strid, vilken skulle uppriva deras egen
person. Detta senare säger Herren i slutet av sitt tal (Luk.
20:18): "Yar och en som faller på den stenen (så att han
fräckt angriper honom och bekämpar honom), han skall bliva
krossad; men den som stenen faller på (om människan blott
vill kringgå honom och ställa sig säker i hycklande bakhåll),
honom skall den söndersmula".

Vad tyckes eder nu, mina älskade, om hela detta Herrens
tal? Yi instämma väl alla i allt, som han säger om och emot
människor, sådana som de här avbildade, och vi tro väl även i
allmänhet, att alla, som i vår tid förkasta Herren, alla hans
namns och rikes fiender ännu skola och måste hava ett dylikt
öde. Men därmed hava vi i själva verket ej kommit längre,
än Herrens första åhörare, som därigenom icke blevo
förbättrade eller inkommo på livets väg. De insågo väl och
tillstodo ock, att människor, sådana som Herren i
vingårdsmännen avbildar, vore missgärningsmän, som förtjänade det
högsta straff; de visste väl av sin heliga Skrift och trodde ock,
att Gud själv ville lägga en hörnsten i Sion, som skulle
förkastas av byggningsmännen, och att det värsta skulle träffa
sådana människor. Men allt detta tydde de, enär de höllo sig för
Guds troende förbundsfolk, icke på sig själva, utan på
hedningarne, på den otrogna och gudlösa världen; de höllo för
otroligt, att detta i sanning gällde om dem och om den man,
Jesus från Nasaret, som här stod framför dem; ty denne bar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jtbeck/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free