Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51. Emot självbedrägeriet. 585
ju ingen läslig Guds inskrift på sin panna: "Detta är Guds
hörnsten, Guds Son, arvingen"; såsom sådan var han lika
litet då som nu erkänd i världen; och på dem själva var lika
så litet Kainsmärket intryckt: "Detta är skalkaktiga tjänare,
Guds oäkta folk, de onda vingårdsmännen, som bedraga Gud
på vad honom tillhörer och till och med därjämte skola döda
hans Son". De voro allt detta i Guds och Herrens ögon, men
icke i egna och andras ögon.
Huru är det nu möjligt, mina älskade, att människan,
att ett helt stånd, ett helt folk, en hel tid så kan bedraga sig
själv? Huru kan man förklara någonting för syndigt och
straff värt, och dock hos sig själv ingenting därav märka eller
erkänna, ehuru det verkligen förefinnes, och Guds och
sanningens män betyga det? Det har många orsaker, enär det
icke blott förekommer hos ondskefulla, utan även hos sådana,
som onekligen hava något gott i sig och vilja det goda.
Framför allt kan synden över huvud, och särskilt den
eller den arten av synder, länge ligga såsom död i
människorna, så att de själva ej tro, att de hava den uti sig; och
alla, som blott döma efter det yttre (och det göra de flesta),
kunna ej tro det. Om då även sanningens män uppträda,
vilka förstå att döma efter anden, vilka se till grunden och
därefter vittna om människornas väsende,
samhällsinrätt-ningarna, folkens och tidens ande och riktning även i förment
goda saker, så äro dessa alltid blott enskilda, och nästan var
man håller det för otroligt, att det kan stå så illa till: man
förkastar dem därför såsom klanderlystna människor, som
se och framställa allting på det svartaste och dystraste sätt.
Så förstår man, huru det alltid kunde och måste gå så illa
för profeterna och Guds tjänare, ehuru de, som förkastade
dem, icke ville föra krig med Gud själv och utmana hans
domar: de män, som döma efter anden och’ brinna av Guds
nitälskan, spåra med sina skarpa ögon det osanna, det
an-frätta, det onda redan i dess brodd och lindor; och redan
i dess första uppkomst, i dess första dolda rörelser straffa
de det på det strängaste, emedan där ännu snarast vore att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
