Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
600 Beck, Kristliga Tal.
eller andra människan — så mycket gälla jör rätt och ordning,
åtminstone tålas och skonas, som är emot all kärlek och
barmhärtighet och varmed man förgriper sig på människor,
pinar och bedrövar dem. Huru förväxlar man icke kärleken
än med en partisk förkärlek, som gör en ond åtskillnad (Jak.
2:1—9; jämf. 5:1 ff.), än med blind vekhjärtenhet, som icke
gör någon åtskillnad! Huru ofta sker det ej, att man med
det, som i våra dagar kallas kärlek, närer och befordrar det
orätta, girigheten, stoltheten, bedrägeriet, försummar rätten
gent emot de skyldiga, så att just de oskyldiga måste lida
nöd! Huru fordrar man icke ofta för sig och de sina något
såsom rätt och skyldighet, vilket blott är den fria kärlekens
sak, och blott gäller, där man gör sig värd kärleken och icke
missbrukar den! Huru vill man icke, att de tjänande på
kärlekens grund skola fördraga, att man av sina egna plikter och
skyldigheter ej gör något allvar, under det de skola av kärlek
låta pålasta sig själva bördor, som äro över deras förmåga,
skola till och med ofta vara behjälpliga till vad som är orätt!
Huru gäller det icke för nutidens kärlek såsom något ringa,
att i enfald och ödmjukhet göra det goda, såsom Gud giver det
vid handen i ens närmaste vardagliga göromål, i ens kallelse
och ämbete, vilket man framför allt är skyldig att med hela
sin kraft och samvetsgrannhet sköta; i stället därför
prisar-man det såsom hög kärlek, om man än i hast och ytligt
skyndar förbi dessa närmaste och första plikter, men däremot
kastar sig på konstlade angelägenheter för att smycka sig
med verk, som hava ett särskilt rykte och namn. Guds ord
(Rom. 12:9) säger: "Kärleken vare utan skrymtan", och
såsom en den sanna kärlekens fordran tillägger det: "Avskyn
det onda, hållen fast vid det goda!" Men nu skall det höra
till kärleken, att man är falsk: att man, om icke alltid, så
dock vissa människor och saker till godo, låter avskyn mot
det onda och anslutandet till det goda fara, eller åtminstone
så talar och handlar; alltefter ort, tid och personer får och
skall man i kärlekens namn låta falskt gälla såsom sanning,
kalla det onda gott, försköna det orätta och skrymteriet,
göra sig angenäm, välbehaglig, älskad för köttet. För vern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
