Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
58. Given Gud vad Gud tillhörer. 605
den och utspänt himmelen; vad jag kallar, det står strax redo;
jag är Herren och eljest ingen mer; ingen Gud finnes utom
mig" (Jes. 48:12 f.; 45: 5). Ärar du icke honom såsom Gud,
giver du åt en annan vad hans är, handlar du, såsom levde
du dig själv eller såsom vore det människokonst och
människogunst, någon världslig kraft och makt, varur liv och välgång
utflyter: se, då giver du det skapade vad som tillhör
Ska-paren; du begår därmed det grövsta rov, som kan finnas, i
det du icke fråntager en blott medmänniska något av hennes
goda, utan fråntager den störste, som icke har sin like, vad
han själv är och blott han är, hans guds-ära, och bekläder
därmed i stället det, som utan honom alldeles icke funnes
till, blott är hans verk: detta är på samma gång ett rov och en
lögn, ett vanärande och skymfande. Och vi människor
betrakta detta så ringa, medan vi för vår egen tomma ära och
egna ägodelar kunna föra de vidlyftigaste rättegångar och
sätta himmel och jord i rörelse! Ja, samma människor, som,
när det går dem väl, när det som de önska har framgång
och lyckas, intet vilja veta av en Gud, icke vilja erkänna det
såsom Guds verk och gåva, utan blott såsom sitt eget verk
och egen skicklighet under naturens och lyckans gunst —
samma människor, när det misslyckas för dem, när det går
dem illa, vilja nu på en gång veta av en Gud, men icke för
att åtminstone giva honom äran och böja sig under hans
dom utan för att själva sitta till doms över honom, anklaga
honom såsom en gäldenär, som icke efterkommit sin
skyldighet, ja, såsom en misstlådare, som förgripit sig på dem,
själva oskulden. Så behandlas Gud av människorna, Skaparen
av sina skapade varelser; och vid allt detta kunna de vara
så säkra, kunna pocka och hoppas, att deras sak dock måste
lyckas och att de icke till sist skola nå en gräns, där det
varder räknat med dem efter rättfärdighetens lag. Men det
skall räknas — han, vilken såsom Skapare har åt en var
givit sitt, han giver även såsom Domare och Vedergällare
åt en var sitt! Han, som är och förbliver helig, låter säga
till de säkra människorna: "I människobarn, huru länge skall
inin ära vara vänd i smälek? Huru länge skolen I älska få-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
