Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som tillhörigt den grekiska kyrkan, den ju avvisat den
Heliga Stolens krav på överhöghet, av den Helige
Faderns nyckelmakt överantvardats i Djävulens
händer för att dömas till Gehenna.
Den Onde, som aldrig vilar sig och till vars rike all
denna världens förgänglighet hör, vände därför sitt
intresse mot konungen. Denne såsom smord konung
var ju därmed också det nödvändiga ledet mellan den
Helige Fadern och korsfararna, han var korshärens
egentliga överhuvud. Om det lyckades Den Onde att
bringa konungen på fall och få honom insnärjd i sina
garn, då skulle även korsfararna och deras själar
tillfalla honom.
När konungen därför gick läsande i sitt breviarium
bland blommorna i trädgården där bin surrade och
fjärilar fladdrade, då kunde en uppmärksam iakttagare
förmärka att Djävulen följde tätt i hans spår. Konungen
själv kände hurusom det stod en doft av svavel och
bock runt honom, men hans troskyldiga ögon kunde
ingenting se och hans böner hade slagit ett pansar runt
honom mot vilket Djävulen förgäves stötte sina horn
blodiga. Förgäves lät Den Onde trädgården prunka i
färger skönare än någonsin, konungen gick med sänkta
ögon och hans vita fingrar trillade radbandets kulor
mellan sig under det att bönerna steg som en söt lukt
mot himlen, han såg ej alls åt blommorna och ingen
ogudaktig tanke vann insteg i hans själ.
Förgäves, ack förgäves frestade Den Onde konungen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
