- Project Runeberg -  Jubelvår /
47

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


– Det är bara dumheter och inbillning. Jag är
alldeles för stark och hård för att bli sjuk. Han försökte
övertala sig själv, sin kropp att uppföra sig sansat och
ordentligt. Men kroppen ville inte lyda honom längre
och huvudvärken slog så pinande envetet mot
tinningarna.

När Inga kom upp med eftermiddagskaffet låg han
på sängen och ansiktet var vått av svett.

– Ni är ju sjuk, sa hon, sen ställde hon ifrån sig
brickan och kom fram till honom. Han såg på henne
och det var en glittrande blank hinna över hans ögon.
Han försökte sätta sig upp, ville tala om för henne att
han inte var sjuk att han alltid var frisk, men hon
skrattade åt honom och bredde en filt över honom.

– Jag har väl skött sjuklingar förr.

Han hade fyrtio graders feber och Inga gav honom
vichyvatten att dricka.

– Ni är hygglig, sa han.

– Bekymra er inte om det nu, sov ni bara.

Man kommer upp och hälsar på honom, tar puls
och knackar på honom och han ska bara ligga stilla
och sova så blir han snart bättre.

Men ibland vaknar han mitt i natten, då brinner
rummet i färger och pyjamasen är våt av svett, halsen
torr och det är så ödsligt mörkt i rummet.

– Jag måste ringa Cederik och höra, säger han.

– Nej, säger han sedan, nej det går galet, det
klarar sig inte. Det tar fel väg. Hans ögon glittrar av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free