Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elak. Ridén hade aldrig sett så utstuderat fula och
obekväma möbler förut.
En enda liten sak hade dock Ridén som egen. En
liten grönmålad bokhylla hopsnickrad av sockerlådor.
Den hade följt honom ända sedan studentåren. Nu när
han återvänt till sin födelsestad stod den i hans
arbetsrum som ett minne av hans vilda och stormiga ungdom.
Ju närmare adjunkt Ridén kommer den gamla villa
där han bor ju kortare blir stegen. När han öppnar
den vitmålade trädgårdsgrinden försvinner spänsten i
hans steg, han ser sig oroligt omkring som om han
letade efter något. När han öppnar dörren till villan
krymper han. Bockskägget slokar skuldmedvetet,
ögonen kryper in och försöker gömma sig bakom
glasögonglasens reflexer, bröstkorgen sjunker ihop,
handflatorna vänds uppåt och tårna inåt. Han smyger genom
hallen men när han lägger handen på låsvredet till
arbetsrummet hör han Astrids röst.
– Snyggt sätt att komma smygande så där!
– Åh, är du hemma Astrid lilla. Jag trodde ...
– Hemma, jag är väl alltid hemma. Kunde du tro
något annat va? Har jag nånsin fått vara annat än
hemma?
Adjunkt Ridén står alldeles stel vid dörren. Hans
hustrus ögon stack rakt genom honom och han höll
bedjande upp sina framtassar.
– Du är oduglig Karl Oscar. Du är ful! Du är liten,
du är lat! Astrid höjde rösten så att man skulle höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
