- Project Runeberg -  Jubelvår /
73

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Åttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vågade han inte släppa taget om sillgaffeln och ställa
tillbaka sillfatet, ty han fruktade att detta skulle väcka
uppmärksamhet och anses som skrymteri då han inte
var prästman eller officiellt hade tillkännagett att han
var frireligiös. Att obekymrat äta vidare skulle kunna
misstolkas än värre då han dock var statstjänsteman
och skyldig att vörda religionen. Han rodnade därför
långt ned över kroppen av rädsla att skämma ut
sig och sökte förtvivlat efter en lösning på sitt
problem. Innan någon lösning nåtts var Cederiks bön slut
och denne kastade sig med den rutinerade ätarens
vidgade näsborrar över de fat snabbfotade kypare bar in.
Ridén var mycket, mycket mätt. Cederik tuggade
och svalde, ådrorna vid hans tinningar svällde och stod
tumstjocka från den rosiga hyn. Han for med
glänsande ögon över faten, högg in med gaffeln, rensade
med kniven, skrapade med skedarna, snart var faten
länsade, tomma, utburna och nya fyllda fat inburna.
Serveringsbordet bredvid dem var belamrat med en
ständigt växande kökkenmödding av porslin och
matrester. När Cederiks värsta hetshunger var stillad lyfte
han sitt glas och såg Ridén i ögonen:

— För Ljungsvik.

— För Ljungsvik.

Ridén hade inte velat äta så mycket, hans lilla buk
var redan hårt utspänd av all den smörgåsmat och alla
de bakverk han stoppat i sig, men när han visat tecken
att låta sitt ätande slappna av hade Cederiks blickar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free