- Project Runeberg -  Jubelvår /
86

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Men vi sviker inte våra ideal.

— Vi förstår varandra, Risling.

— Du sa det förlösande ordet, Cederik.

Ridén steg uppför trapporna i ett salighetsrus. Han
svävade bredvid den fint svarvade och läckert
doftande Beddy, vilken hovmästaren med så stora, stumma
och bedjande gester försökt hålla kvar i matsalen.
Ridén hade gjort ett djupt intryck på Beddy. Hans
bockskägg, hans servetter, hans långa magra händer
och påtagliga beundran hade faktiskt gjort ett så starkt
intryck på henne att hon inte kunde undgå att fråga
sig hur mycket han månde kunna ha i plånboken.

Ridén var kär och hans hjärta klappade klappklopp,
klappklopp, klappeliklopp. Beddy stannade mitt i
trappan. Mitt på den röda mattan, mitt under
kristallkronan. Hon stannade mitt på den breda trappan och
omfamnade Ridén, förstulet fingrande på hans plånbok,
som var stinn av månadsavlöningen och blev styv och
hård under hennes fingrar.

Längst ner i trappan kom den molokne hovmästaren
med flaskor på en bricka. Han hostade förtvivlat och
Beddy släppte greppet om Ridén. Hovmästarens hjärta
sargades när han såg dem men han bar tappert sina
flaskor. Han var en lidande människa, men han var
dock en man för vilken plikten alltid stått främst
och ingenting, vare sig Beddys otrohet eller
lagstiftningens hotelser, kunde förmå honom vika av från den
trappa uppför vilken han egenhändigt bar sprit till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free