Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ELFTE KAPITLET
Vari visas hur en skandal växer och frodas samt
pastorsadjunkt Arf Syndberg tröstar
en betungad.
När Ridén vaknade till medvetande var natten kall,
hans kläder spruckna, hans mage i uppror, hans käke
svullen och hans tänder lösa. Hans ben kunde inte bära
honom och bockskägget hade fastnat i en hundlort.
Hans plånbok var tom och hans kärlek borta. En svart
vind for tjutande genom vårnatten, den ven över älven
och svepte kring hans magra huttrande kropp.
Uppe vid Stora Torget hade korvståndet stängts för
natten och korvgubben Karlsson rullade sakta sin vagn
genom gatorna. Hans rofyllda ögon såg mot den mörka
himlen, hans platta fötter traskade lugnt över
gatstenarna och hemvant knarrade vagnen på sina hjul.
Ridén såg den komma mot sig. Han hörde de
knarrande hjulen och de tunga stegen, han försökte resa sig
upp och fly, men förgäves! Ty benen ville inte bära
honom och han sjönk åter ihop till ett bylte av trasiga
kläder, svikna ideal, bockskägg och kärlek.
Karlsson fick syn på Ridén. Han satte ner
skacklarna mot marken och gick fram till honom.
— Vadiallsindardå?
Ridén kved helt sakta och Karlsson nickade
medkännande och sade konstaterande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
