- Project Runeberg -  Jubelvår /
101

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i hallen och lyfte sina långa vita fingrar mot taket.
Naglarna var spetsiga och välputsade.

— Min Gud, varför nedkallar du inte eld och
svavel över den kyrka som sviker dig? Hans skäggbotten
glittrade blåsvart i det bleka ansiktet och han slöt sina
knotiga vita fingrar över varandra. Född i synd. I
dubbel synd, hädade denne man både mitt kall och mig
själv. Straffa honom Gud! Min Gud, straffa honom
så som du straffar dem vilka ej gå dina stigar!

— Pengarna! skrek Astrid och stod med Ridéns
slaka plånbok i handen. Pengarna! Plånboken är tom.

— Det är förvisso en syndfull man. Arf Syndberg
petade med ett långt, knotigt, vitt finger på Ridén,
vilken låg fridfullt snarkande på golvet.

— Var fast i tron, fru Ridén. Var ståndaktig! Lugna
er. Bed och vaka. Bed och eder skall varda givet, fru
Ridén.

Arf Syndberg öppnade ytterdörren och vinden slet
i den svarta kappan. Den långa magra gestalten
skyndade framåtlutad ut i natten, dörren smällde dånande
igen och Astrid Ridén föll på knä och bad att dessa
prövningar måtte besparas henne. Ridén snörflade stilla
och hans bockskägg vippade.

— Beddy, viskade han i sömnen, Beddy.

Hovmästare Pettersson på Stadt vred sig som en
mask på kroken. Han sönderslets av svartsjuka och
sargades av sorg. Slutligen grep han telefonluren och
ringde rektor Skvattman. Det dröjde länge innan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free