Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Även i det stadgade sinnet kan tillfälligheter och
omständigheter framkalla en förvirring som kan föra
en man som ni till synd och motstånd mot Gud.
Trollguld som förleder med locktoner och som driver till
hädelse. Men allt kan förlåtas.
Arf Syndbergs spetsiga naglar raspar mot glaset och
det skrapande ljudet väcker Ridén ur dvalan. Han
griper den tunga bordslampan i brons, lyfter den över
sitt huvud, ropar:
– Låt mig vara i fred! Och slungar lampan rätt
genom rutan mot pastorsadjunkten.
Glaset krossas och splittrorna yr. Arf Syndberg
utstöter ett gällt skri när lampfoten träffar hans axel,
han förlorar balansen, griper krafsande i vildvinet,
men faller redan baklänges ut från väggen, vildvinet
lossnar, spaljén ger vika. Skrikande och med de långa
magra händerna klösande i luften faller han baklänges
ner mot marken. Ridén lutar sig ut genom det trasiga
fönstret och skrattar. Plötsligt är han som förbytt,
har slagit sig fri. Han skrattar hjärtligt och gott,
med ens är all den svarta dysterheten bortblåst. Han
stampar med fötterna i golvet, slår sig på knäna,
flinar, kastar bläckhorn och skrivställ mot
pastorsadjunkten som ligger på trädgårdsgången. Först när han ser
sin hustru Astrid komma springande på gången fram
mot Arf Syndberg lugnar han sig.
Pastorsadjunkten sätter sig sakta upp, vinlöven
bekransar hans smala bleka panna och Astrid Ridén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
