- Project Runeberg -  Jubelvår /
118

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blöter sin näsduk i vattentunnan som står under
stupröret. Hon virar näsduken om Arf Syndbergs blödande
hand och han säger:

– Fader förlåt honom även om han svårt har
försyndat sig mot mig. Därpå svimmar han och bärs bort
av eftertelefonerad ambulanspersonal. Vid färden till
sjukhuset sitter Astrid Ridén vid bårens fotända och
ber för honom.

Runt Ridén var nu villan fridfullt tom. Astrid hade
följt pastorsadjunkten till sjukhuset och det var en stor
ro runt honom. Ur skrivbordslådan letar han fram sin
bästa bjudcigarr i aluminiumtub. Den hade han tänkt
spara till sin födelsedag och festa på i all ensamhet, nu
tänder han den och blåser belåtet ut röken i natten.
Han känner sig stark och lycklig, blodet dunkar
kraftigt genom ådrorna och det kluckar av skratt i honom
var gång han tänker på Arf Syndbergs fall. Det drar
kallt från det trasiga fönstret, men Ridén är lycklig
ty han har nu insett hur han ska kunna lösa alla sina
problem.

Någon timme senare skymtar han ute vid kusten,
vattnet sträcker sig svart och kallt framför honom,
vågorna skvalpar över klipphällarna och luften är rå.
Hu, vad det är kallt och ruggigt! Lille Ridéns knän
slår mot varandra som om han verkligen skulle kasta
sig i vattnet.

Han hänger upp kavajen på en torr tallgren, tar av
sig byxorna och viker prydligt ihop dem, placerar dem

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free