Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det han stod i tvättrummet. Det var skönt att skrubba
av sig, skönt att kunna andas igen, känna lukter och
vara människa. Snuvan hade suttit som en förlamning
i hjärnan, täppt till sinnena och gjort kroppen slö. Han
sjöng lyckligt falskt när han rakade sig. Men visst var
han matt. Visst var han svag. Han kände det nu när
han stod vid tvättfatet, det mörknade för ögonen och
han måste sätta sig ned. Han lutade huvudet mot
väggen, det var pressande lent av kväljningar i honom,
ansiktet blev vått och stelt av svett.
Nej, man kan ju inte beräkna att bli helt återställd
med en gång. Han skulle ta det lugnt några dagar,
läsa, sova, äta, ha det skönt. Inte tänka på jobbet, inte
bry sig om att skriva, inte bry sig om någonting annat
än att ha det skönt och ta igen sig.
Inga höll på att damma av skrivbordet när han kom
in. Det var damm på skrivmaskinens tangenter,
färgbandet hade börjat torka och han tyckte maskinen såg
förebrående på honom. Den stod så övergiven och
ledsen mitt på bordet. Gammal och skraltig var den, men
man måste vara lojal mot sina vänner. Små sår och
smala länder kunna större bli och kommer man på
kant med sin skrivmaskin börjar den konstra, krångla,
vill inte arbeta mer, får egna idéer. En skrivmaskin
fordrar omsorg och kärleksfull vård. Främlingen
skrattade och klappade skrivmaskinen på typerna:
– Vi litar på varandra du och jag, vi är justa mot
varandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
