Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uniformer. De marscherade i noggrann rättning. Deras
stövlar smällde taktfast med klackhjärnen mot
stenläggningen. Deras vässade krucifix dinglade från
livremmarna och i främsta ledet gick Arf Syndberg, blek
i ansiktet, mager och knotig. De stora gula ögonen
stirrade rakt fram och den svarta kappan blåste runt
honom.
– Luta er inte ut, sa Inga. De tycker inte om att
man skämtar med dem.
Främlingen hade blivit svett av ångest.
– Det är inte sant! Det kan inte vara sant. Det är
lögn och förbannad dikt.
Han skyndade fram till skrivbordet och började
riva bland papperen.
– Men det är ju omöjligt.
Inga stod bredvid honom, hon la handen på hans
vänstra axel och sa:
– Lugna er nu, kryp ner och lugna er. Det är
mycket som har hänt när ni legat sjuk.
Ropen ekade genom gatan:
– Renhet renhet renhet renhet renhet renhet renhet.
Standaret vajade i luften, främlingen kunde se det
fladdra rakt förbi utanför fönstret. Silver på svart
botten.
Skrivmaskinen stirrade flinande på honom. De slitna
typerna skrattade och de avnötta tangenterna z och x
tisslade med varandra. Det slogs en virvel på
trumman, Arf Syndbergs hesa röst hördes:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
