- Project Runeberg -  Jubelvår /
138

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans kinder blev håliga, hans ögon stora, hans händer
magra, munnen fick en bittert lidande snörpning och
rösten blev sträv. Det var djupa fåror i ansiktet och
blå ringar under ögonen, han smuttade sakta på ett glas
Samarin. Cigarren var borta och spritskåpet tomt.

– Det har varit en svår vinter och en besvärlig vår,
säger Cederik och hans sträva röst blir besk i munnen
när magsåret hugger:

– Och många goda vänner har gått bort. Sådant
är livet. Ridén är död. Ack, ja. Det var en god man,
Ridén. Men han kom på farliga vägar. Ack ja.

– Det räcker, sa främlingen. I morgon börjar
kommittén sitt arbete. Stadsfullmäktige diskuterar saken.
Honoratiores sätts i arbete. Stadens affärsmän
intresseras. Allt går i lås.

Främlingen reser sig ur stolen. Står en stund stilla
mitt på golvet och ser eftertänksamt på den hålögde,
utmärglade och magsårslidande som sitter framför
honom. Cederiks hand är torr och het när han tar adjö.
Stackare, tänker främlingen sorgset, han har nog inte
långt kvar. Han ser dödsmärkt ut. Synd att det skulle
gå så med honom. Men människor förstår inte när de
har det verkligt bra.

I trappan mötte han fröken Axman. Hon kom
gående med sin vanliga eftermiddagsbricka till
kyrkoherden. Hon var stor och rund och smilade rödkindad.
Men när främlingen sett på henne blev hon en mager
gumma med rinnande ögon, som bar en liten kopp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free