- Project Runeberg -  Jubelvår /
161

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Artonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Det är ju bara bluff. Jag finner mig inte i det
här. Ni finns ju inte. Ingenting finns.

— Nej, just det. Nu ska vi bara ta det lugnt och
ha det skönt ett tag.

Dörren går igen och främlingen står ensam i det
vackra ljusa rummet med utsikt över staden. Det är en
liten svart lucka i den vita dörren. Manteufels ögon
blänker vänligt genom luckan:

— Bara trivas och ha det skönt.

— Släpp ut mig för fan! Det är ju bara lögn och
förbannad dikt att jag sitter här. Men svara då! Svara!
Huset är stilla runt honom.

Främlingen sitter modfälld på sängen.

— Vilket helvete! säger han. Jag har ju bara hittat
på allting. Jag har fastnat mitt inne i mitt eget manus
och jag kommer inte ut.

Manuskriptet ligger kvar på Matildas pensionat och
utanför det gallerförsedda fönstret är det sommar.

— Om jag bara finge händerna på manuskriptet!
Nu kan jag ju inte skriva mig ut. Jag kommer att få
sitta här till döddagar. Gu vet vad som kan hända.

Främlingen resignerar, dagarna går, man ger honom
mat, man talar vänligt till honom, men man släpper
inte ut honom att träffa de andra gästerna. Man tycker
att han stirrar alltför buttert på havregrynsgröten och
sköterskan säger:

— Bara ni inte vore så stursk.

Det knackar i väggen om nätterna. Knack, knack,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free