Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NITTONDE KAPITLET
Vari ni får läsa grannens berättelse
eller
eremitens historia
Då man bett mig berätta mitt livs historia ska jag
skriva ner den även om den kommer att beröra sår
som ännu inte läkts och bulnader som ännu ömmar.
Men livet är sådant och man får inte beräkna att sår
ska bli känslolösa och bulnader inte längre ömma. Om
man inte längre känner något har man också upphört
att vara till.
MIN LYCKLIGA BARNDOM, MIN
BRODER AUGUST
Jag hade en lycklig barndom. Jag bodde i en
fyrarumsvilla alldeles under Galgberget med min moder
och min tre år äldre broder August. Det var
rosenbuskar utanför villan och de blommade så vackert. Vi hade
ett stort matsalsbord av mahogny och var gång det
kom främmande la min moder en ren linneduk på
bordet. På den ställde hon silverfat med kaffebröd och
många sorters kakor. Men vi barn skulle inte ta från
faten ty dels var kakor inte nyttiga för oss och dels
såg alltid Jesus vad vi gjorde. Där var tre bilder av
Jesus i matsalen. På jul stod en julgran under den ena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
