Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och vi barn sjöng med våra klara stämmor de vackra
julpsalmerna till vår moders stora glädje.
Min broder August brukade ofta berätta för mig om
den stora världen utanför trädgården. Han kunde
berätta så att blodet isades i mina ådror. Om jag inte var
snäll skulle han kasta ut mig ur trädgården, sa han.
Han var alltid på så gott humör.
På vintrarna lekte vi i trädgården och vi byggde
snögrottor min broder August och jag. Jag byggde, och
August talade om för mig hur jag skulle bygga. Han
kunde alltid låta det bli så vackra grottor men ibland
var jag klumpig och då blev det fula grottor, som han
fick lov att sparka sönder. Sen ropade vår moder på oss
att vi skulle komma in så vi inte förkylde oss. Då fick
vi hälsa på alla tanterna, som satt med var sin
stickning i handen runt matsalsbordet i mahogny. Vi fick
bocka oss djupt för var och en och vår moder sa:
— Har ni torkat er väl om fötterna?
Först gick August runt och hälsade och sen gick jag
runt och hälsade. När vi hälsat färdigt klappade vår
moder oss på huvudena och gav oss var sin pepparkaka.
Tanterna sa att vi var snälla och väluppfostrade. När
vi kom in i vårt rum sa August att han skulle avslöja
att jag sagt ”djävla” så att jag måste ge honom
pepparkakan för att han skulle låta nåd gå före rätt.
En sommar badade vi i älven och det fick vi inte för
vi kunde drunkna. August höll mitt huvud under
vattnet så att jag var alldeles blåröd när han släppte upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
