- Project Runeberg -  Jubelvår /
174

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fängelset hade också en vacker begravningsplats utanför
murarna och läkaren som var en ivrig blomstervän odlade
där sällsynta perenna växter. På så sätt blev gravarna
mycket prydliga och utgjorde stadens sevärdhet.
Fängelseläkaren skämdes alls inte för att smycka
fånggravar, ty, som han uttryckte det:

— Vid gravens rand håller samhället inne med
sin dom, därefter överlämnas de döda till en Högre
Domare.

Två dagar efter det att jag varit vid fängelset blev
det en förfärlig skandal i staden. Fängelseprästen hade
med förgiftade chokladbitar tagit livet av såväl min
fader som fängelseläkaren. Tidningarna hade stora
trästilsrubriker om dådet och den allmänna opinionen var
mycket upprörd. Morden hade tillgått så att prästen
låtit kalla upp min fader till sin expedition och
därefter överräckt en chokladkartong till honom. Läkaren
som just då kommit förbi såg detta och tog en
grabbnäve praliner med sin rödhåriga hand i det han sa:

— Mumsmums det här för små fångarna, eller hur
pastorn? Vet skäms!

Därpå stoppade han in fyra praliner i munnen och
föll ned på mattan med rullande ögon och fradga på
läpparna på samma gång som min fader. De var döda
en kort stund därefter.

Från alla rättänkandes sida påpekades nu vilka
farliga vägar fängelseprästen länge vandrat och denne
dömdes efter en helt kort rättegång till livstids fängelse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free