Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ge hit! Ge hit!
En kväll när vi stod bakom rosenbuskarna kysste
jag henne för första gången. Aldrig kommer jag att
glömma den stunden. Det var som om marken bävat
och himlen öppnat sig. Jag höll den unga kroppen tätt
intill mig och kände hennes vackra ögon på mig. Allt
var lycka! Vi kom överens om att jag skulle besöka
henne i hennes rum senare på kvällen. Hon väntade
med lampan tänd och fönstret öppet. När jag
klättrat uppför stuprännan och klev in i rummet la hon
varnande sitt vackra pekfinger över sina röda läppar
för att jag skulle hålla mig tyst och inte väcka hennes
fader vars våldsamma snarkningar kom villan att
skaka. Dock var detta störande ljud snart glömt och strax
därefter hade jag förlorat min svendom och var bliven
man.
Outsäglig var min unga lycka när jag tidigt på
morgonen klättrade utför stuprännan och sprang genom
det daggvåta gräset över mot vår villa där jag smög
mig upp på mitt rum. Min broder August hade märkt
att jag varit ute under natten och han gav sig inte
förrän jag sagt honom orsaken. Utan att kunna tänka
på något annat än min unga lycka talade jag om för
honom hur jag funnit den stora kärleken, förståelsen
och troheten i grannens villa. Därpå somnade jag. När
jag, såsom avtalat var, nästa kväll hade klättrat
uppför stuprännan fann jag till min fasa att hennes fönster
var stängt för mig. Jag knackade försiktigt på rutan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
