- Project Runeberg -  Jubelvår /
179

(1986) [MARC] [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för att väcka min älskade, men hörde då min broder
Augusts röst:

— Upptaget, bror lille!

Därefter hördes ett regelbundet knarrande inflätat
med min älskades kuttrande röst och min broder
Augusts flinande anmärkningar om mig. Jag var stel av
skräck och sorg. Varje muskel i min kropp darrade och

jag greps av en så stark kramp att jag inte kunde
återvända ner till marken. Jag tvangs stanna fastklängd
utanför min älskade Ingeborgs fönster flera timmar.

Hela denna tid fortgick älskandet i rummet
innanför fönstret och till sist blev allting så tungt för mig
att jag lat mig handlöst falla ned från fönstret. Under
fallet trodde jag att min sista stund var kommen och
jag gladdes däröver. Allt hade ju blivit mig likgiltigt.

Jag dog dock ej ty jag föll rakt ner på
komposthögen. När jag efter en stunds vanmäktig gråt åter
kom till mina sinnen gick solen upp och himlen brann
av senhöstens hela morgonprakt. Men jag ville inte se
på det mäktiga skådespelet utan sprang till skogs med
krossat hjärta. Jag trodde jag aldrig mer skulle kunna
visa mig för människor och grät salta tårar allt under
det jag irrade djupare och djupare in i skogarna.

HEMSK NYHET I TIDNINGEN, JAG
BLIR EREMIT

När jag sovit under en gran hela natten och åter såg
solen gå upp var jag lugnare till sinnes. Jag förstod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:43:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jubelvar/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free