Note: This work was first published in 1986, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom med tunga, beslutsamma steg. Han dämpar sin
röst, kilar in i mängden och viskar:
— Varm korv? Varm korv?
— Upptaga förfädrens eliasmantel, den de lät falla
från sina axlar när deras dagars tal nalkades sitt slut
och skuggorna tätnade över deras väg ...
Lille Björn, tre år, ropar åter sitt sorgsna ensamma
lockrop:
— Gå på pottan, gå på pottan!
Tusentals ögon blickar oberört på kungligheten, men
Björns moder rodnar och lägger handen över Björns
mun. Björn biter henne och hon slår honom. Björn
blir tyst.
— Vårt älskade fosterland, leve det!
Mängden hurrade, trumpeter smattrade och i
spetsen för sitt regemente red översten förbi tribunen.
Handklappningar. Viftningar. Rop. Skrik. Bråk:
— Får inte jag hurra för kungligheten när jag vill
va? Svara mig det va? Nej man säger att jag inte får
hurra för kungligheten när jag vill.
— Lugna ner dig Kalle, ta en bira.
— Hurra, hurra, hurra, hurra!
— Sista gången: Leve kungligheten!
Ja, Ljungsviks jubileum firades på ett värdigt sätt.
Tal av kunglighet, parad av regementet, tal av
landshövdingen, friluftsgudstjänst av biskopen. Gratisuppträdande
av allt vad Ljungsvik hade att bjuda på ifråga
om storheter. Slutligen framfördes folkskollärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
