- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
75

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75
”Förlåt mig, om jag gör orätt i att fråga,”
fortfor Scrooge, i det han fäste en uppmärksam
klick på andens mantel; ”men jagser någonting be-
synnerligt, någonting jag vet ieke kvad, sticka fram
undan din mantel. Ar det en fot eller en klo?”
”Det kunde väl kallas en klo; men kött finnes
ieke derpå;” svarade anden; ”se hit!”
Undan mantelns veck tog lian fram tvenne
barn, eländiga, fula, utmagrade, till medlidande
väckande barn. De knäföllo vid hans fotter och
böllo sig fast i hans mantel.
”Menniska, se bit! se bil!” ropade anden.
Det var en gosse och en flicka, gula, utma-
grade, höljda i lumpor, hungriga, men ödmjuka,
krypande. Der ungdom och lif bordt fylla de-
ras drag och smycka dem med sina skäraste fär-
ger, der hade en kall och skrynkig hand, lik ål-
derdomens, förvridit och förryckt dem. Der äng-
lar skulle liafva tbronat, der lurade djeflar och
stirrade hotfullt. Ingen förändring, intet urartan-
de af menskligheten i någon grad inom hela den
hemlighetsrika skapelsens omkrets, kan framalstra
vidunder, blott hälften så fasaväckande.
Med fasa tog Scrooge ett steg tillhaka. Sedan
han betraktat dem en slund, ämnade han säga,
att det var vackra barn; men orden tystnade af
sig sjelfva, de ville icke göra sig skyldiga till en
så skriande lögn.
”Ande, äro dessa dina barn?” Mera var han
icke i stånd att yttra.
”De äro menniskobarn,” svarade anden; ”de
hänga sig fast vid mig, eftersom deras fäder för-
skjutit dem. Denna gosse är Bristen; denna flicka
är Okunnigheten. Vakta dig för dem båda och för
hela deras slägt; men framför allt valsla dig för
henne, ty på hennes panna, ser jag, står det skrifvet,
som domen varda skall, opi denna skrift icke blir

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free