- Project Runeberg -  Jul-aftonen /
93

(1844) [MARC] Author: Charles Dickens Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

93
’Oc!i jag tror,” fortfor fadern, ”jag tror, mina
vänner, ail, när vi komma iliog, hiir’ talig- oeh
hur’ sJilla han var, fastän han var hlolt eil litet,
litrl harn, vi ieke sa lätt skola biifva oense med
hva ra ndra eller glömma lilla Tim i det fallet
heller.”
”Nej aldrig, aldrig!” ropade de åter.
Jag är lycklig, ’ sade Cralehit; ”jag är i san-
ning lycklig.”
Mrs Cratchit gaf honomen kyss, hans döttrar
kysste honom, de hägge små kysste honom, och
1 eter och han tryckte hvarandras händer. Tims
ande, ditt väsende var frän Gud!
”Ande,” sade Serooge, ”någonting säger mig,
att vi snart skola skiljas ät. Jag vet det; men
ing vet ieke, huru vi skola skiljas. Säg mig,
hvem den mannen var, som vi sägo ligga död?”
Den kommande julens ande ledsagade ho-
nom, likasom förut, likväl vid en annan tid, som
det förekom honom, ty dessa sista syner tycktes
icke iakttaga någon annan ordning, än att de alla
tillhörde framtiden, — anden ledsagade honom
til! de ställen, der affärsmän bruka sammankomma;
men han visade honom ieke hans egen bild. An-
den sladnade ieke heller på något ställe-, utan
gick oupphörligt framåt, mot det efterlängtade
målet, lyekles del,Tilldess han slutligen gaf Serooge
en vink alt stadna ett ögonblick.
V id denna gärd,” sade Serooge, ”som vi nu
passera, ligger ett eonfoir, Oeh det har funnits
(lei i många ar. Jag ser huset. Låt mig se, hvad
jag ska!! vara i framtiden !”
Anden sladnade; hans liand pekade åt ett an-
nat håll.
Del här huset är det,” sade Serooge. ”Hvar-
fure pekar du dit?”
Det obevekliga fingret hytte icke om riglning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:44:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julaftonen/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free