- Project Runeberg -  Julfrid / 1897 /
4

(1897-1901)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvarför glädja sig änglarne åt Kristi födelse?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hvarför glädja sig änglarne åt Kristi födelse?




illustration placeholder


                                Af K. P.



Allmänna meningen är,
att det blott var kärlek,
barmhärtighet och medömkan
med oss syndare,
som förmådde de heliga
änglarne att lämna sina
höga och lysande troner
och i oräkneligt tal te sig
för herdarne i Betlehems
ängd, prisande Gud; samt
att det är samma känslor,
som komma dem att jubla hvar gång en syndare ändrar
sinne. Änglarne skulle för egen del ingen nytta
hafva af frälsningen; men emedan de älska oss lika
med sig själfva, är det för dem, såsom hade äfven
åt dem födts den frälsare, som födts åt oss. Alldeles
som då den rike i sitt präktiga palats hjärtligt unnar,
ja, fröjdas åt, att det nu vid jultiden blifvit litet
festligt äfven i den fattiges boning. Hvilken
uppfattning af änglarnes glädje synes vinna stöd af
utsagan i Ebreerbrefvet, att Kristus icke tagit sig an
änglarne utan Abrahams säd.

Men är den ofvan nämnda uppfattningen riktig?
Är hon bibelns? Ty i ett så andligt och öfver all
mänsklig kunskap och erfarenhet liggande ämne vare
hvarje tanke fjärran, som icke bestämdt och tydligt
är utsagd i bibeln. Tänk då, om där säges, att
änglarne äro själfva intresserade i och draga nytta af
frälsningen, ehuru på annat sätt än vi människor!
Tänk, hvilket heligt våld på Guds hjärta fattiga
syndares böner måste göra, om dessa böner följas af
hela änglaskarans längtan och åstundan, kanske äfven
böner för deras egen skull, stigande upp till deras
och vår Gud i samma syfte som våra egna böner!
Och tänk, huru ljuft vårt lof måste vara i Guds
öron, om däri blanda sig äfven serafernas och
kerubernas körer, rörande samma ämne, hvaröfver vi
syndare fröjdas på jorden! Tänk, om det är så!
Ja, låt oss undersöka.

Liksom det bland alla apostlarne var Paulus
ensam förbehållet att undfå evangeliet omedelbart
genom uppenbarelse af den till himlen farne Kristus,
och liksom han ensam af apostlarne vardt uppryckt
till tredje himmelen, så är det han ensam, som sagt
oss något i detta ämne. Andra bibelns författare
hafva talat skönt och härligt om änglarne, t. ex.
Petrus, att det lyster dem att skåda in i försoningens
hemlighet; men Paulus talar om deras eget intresse
i och gagn af försoningen. Han gör det på två
ställen; nämligen i Koloss. 1: 19, 20, där han säger:
Det har behagat Gud, att all fullhet skulle bo i
Kristus och att genom honom, sedan han genom
blodet på hans kors stiftat frid, genom honom skulle
med sig försona allt, vare sig det som är på jorden
eller det som är i himmelen
; och vidare i Efes. 1:
9, 10, där det heter: Gud har för oss kungjort sin
viljas hemlighet ... med afseende på den hushållningen
i tidernas fullbordan att sammanfatta allt i
Kristus, både det, som är i himmelen, och det som är
på jorden
. O hvilket underbart djup i dessa utsagor!

Tydligt är på båda ställena, att med »allt det
som är på jorden» menas först och främst människorna;
och med »allt det, som är i himmelen», menas
först och främst änglarne. Ty Gud själf kan ju icke
åsyftas, då det är just han, som försonar allt som
är i himmelen med sig. Sålunda menas först och
främst änglarne. Men hvad säges det här om dessa?
Jo, på första stället, att de skulle försonas med Gud
genom Kristus, likasom vi människor. Märk: försonas
med Gud
liksom vi, och sammanfattas med oss
i Kristus.

Men sådant är ju endast att väcka vår förundran och
vår åstundan att få veta mera. Hvem
längtade icke efter att hafva Paulus vid sin sida för
att få riktigt utfråga honom! Ty här är ju idel
gåtor. Behöfde väl de goda änglarne – om de onda
kan ju icke vara tal, då de icke, såsom här säges,
äro i himmelen – behöfde de goda änglarne försonas
med Gud? Hafva de fallit och syndat? Erfara
äfven de nöd och ångest af synden liksom vi? Äro
de icke fullt sälla och lyckliga? Ja, huru är det?

Svaret på dessa frågor måste tydligen blifva
både ja och nej. Icke hafva de fallit och icke hafva
de syndat; ej heller synda de nu eller frestas och
lida af någon personlig synd, såsom vi. Ingen
antydan finnes nämligen i bibeln, att de göra eller
behöfva göra bättring eller ändra sinne, såsom vi.
Uppenbarligen är deras sinne helt och hållet på Guds
sida. Kanske är det fullkomligt öfverensstämmande
med Guds sinne. Hvilket synes framgå af Jesu ord
i Lukas 15 kap., att änglarne glädja sig öfver
detsamma, hvaröfver Gud gläder sig, nämligen syndares
återvändande till honom.

Men hvad vill det då säga, att de försonas med
Gud
, såsom apostlen här säger? Behöfva de försonas
med Gud, och kunna de ens försonas med Gud, då
de icke någonsin förbrutit sig mot honom? Huru
kan detta vara?

Se här en enkel bild. Föreställ dig ett i alla
afseenden lyckligt äktenskap. Där är harmoni och
därför idel lust och glädje. Men om någon tid är
allt förändradt. Endera maken, antag mannen, faller
djupt i vanhederliga och skändliga synder, såsom
dryckenskap, skamligt bedrägeri, stöld, hor eller
mord. Och med det, att hans sinne bortvändes från
rättfärdighetens väg, bortvändes det äfven från den
hulda och trofasta hustrun, så att han nu hvarken
anser sig kunna eller ens vill vidare träffa, än
mindre sammanbo med henne. Ett förfärande svalg har
öppnats mellan båda genom hans synder. Dock, trots
allt detta, förblifver hustrun sig lik och brinner af
ständig åstundan, att allt måtte åter blifva väl; att
han nämligen måtte ändra sitt sinne och återvända
till henne. Men nu under tiden drabbas hon, ehuru
hon själf icke gjort något ondt, af de begångna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jan 9 23:03:35 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/julfrid/1897/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free