Julfrid / 1897 / 13 (1897-1901) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herrens besökelsetid. - Mer än det. - Julbetraktelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bortskaffandet af den gamla lagen om andliga
sammankomster och upprättandet af en ny lag, med frihet att
samlas omkring Guds ord. Denna reform, från träldom
till frihet, hade de följder, att präster, länsmän och
andra, som voro motståndare, hade nu förlorat sin makt
och sitt välde och, ehuru fiendskapen hos dessa var
kvar, så kunde de ingenting uträtta mot gällande lag.

Sedan den tiden har dels den lagliga friheten, dels
evangelii predikan åstadkommit en stor förändring i
folkets tänkesätt och uppfattningar, och flera unga
präster hafva blifvit omvända, som vittna om Herren
och predika hans ord; och allt har verkat till en stor
förändring på vårt folk.

Friheten är en stor skatt, en dyrbar gåfva, och när
ett folk erhåller denna gåfva, så bör samma folk rätt
uppskatta den och i ödmjukhet, tacksamhet och
rättfärdighet använda den väl. Må alla kristna besinna, att
vi bo i en värld, där fiender, faror och snaror omgifva
oss på alla sidor; och att under sådana förhållanden
åtnjuta lagligt skydd och frihet, det är en förmån, som
väl bör användas och högt uppskattas.

Vi få nu fritt samlas omkring Guds ord, vi få
sjunga och bedja under det vi i frid och ro få sköta
vår kallelse och öfva ett rättfärdigt lefverne, och detta
få vi göra under lagens skydd och försvar. Om vi tänka
på, huru många lidanden och orättfärdigheter, som
dragas öfver de kristna i andra länder, så borde våra
hjärtan varda uppfyllda med tacksamhet, och aldrig
glömma, att friheten är en gåfva af Gud.

Detta är ett kort sammandrag och några få antydningar
af ett och annat, som under de förflutna femtio
åren hafva tilldragit sig i Jönköping och dess omnejd;
mycket mera kunde sägas, men det antydda har till
ändamål, att gifva dem som icke förut äro bekanta
därmed, en liten inblick i den flydda tiden.

Vår innerliga önskan är, att verksamheten och
församlandet till Guds rike måtte fortgå, att Guds ande
måtte få leda den i sanningens ljus, på sanningens väg.
Därigenom, att själar vinnas för Guds rike, skall
Herrens namn blifva förhärligadt, och då vi veta detta,
skola vi helt offra våra personer åt Herren, tjäna honom,
församla med honom och följa honom. Gudsfruktan
är vishetens begynnelse, och då så är, borde vi förstå,
att det, att tjäna synden, är den största dårskap, och att
frukta Herren, är den sanna visheten.

Måtte Herren få välsigna sitt folk med denna vishet
och bevara sin församling från allt ondt, rena henne
från all synd och framställa henne inför sitt ansikte med
fröjd.
                        Svening Johanson.

Mer än det.

I Herrens hand står att gifva dig mer än det. 2 Krön. 25: 9.

Af Herrens godhet redan Du har så mycket fått, Men i hans makt det står dock Att ge än mera godt. Ty rik utöfver alla Han är i makt och nåd, Ho kan väl fatta djupet Utaf hans kärleksråd. Ja, ho kan fatta höjden Och vidden därutaf? Ho mäter väl i tiden Hans kärleks vida haf? Dess källa flödar öfver Och sinar aldrig ut, Som han de sina älskat, Han älskar dem till slut. Ja, månne ej långt mera Än hvad du redan fått Af nåd och Andens fullhet Han ger dig utan mått? Ju mer i tron du väntar Dess mer skall du ock få, O, må du endast stadigt Förbida honom då!

L. S.

Julbetraktelse.

Af kyrkoherde S. K. Hagberg.

———

Kristus har kommit såsom öfverstepräst för det tillkommande goda. Ebr. 9: 11.

                I.

Julen är en minnesfest. Vi fira
då minnet af hans födelse, som är
mänsklighetens, så väl som den enskilda
människans, välgörare. Ingen
af oss har känt Herren efter köttet.
Vi känna honom af hans gärningar.
Till ett rätt julfirande knippar sig
därföre erinran om hvad det lilla
gudabarnet, som föddes i Betlehem
gjort för oss. Vårt lilla språk talar om Jesu
lifsuppgift.

Likasom mellan raderna kunna vi läsa, att
Herrens ankomst icke afsåg det närvarande goda utan
det tillkommande. Så är ock förhållandet. Hans
kallelse afsåg himmelen, ej jorden, evigheten ej tiden,
det tillkommande, ej det närvarande. Ja, så litet
kom han att öppna en vid dörr i denna världen för
sina trogna, att han själf säger: »Om någon vill
efterfölja mig, han förneke sig själf» (Matt. 16: 24). Och
sådana tider kunna komma ännu en gång för de
kristne, att de med Paulus måste bekänna: »Om vi
allenast i detta lifvet hafva hoppet till Kristus, så
äro vi de uslaste af alla människor». (1 Kor. 15: 19).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>