Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Evangelium i Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Evangelium i Frankrike.
———
Fastän Frankrike för närvarande i religiöst
afseende kännetecknas af en ganska utbredd
indifferentism, pågå där likväl icke
obetydliga religiösa rörelser. Trots all
ytlighet och allt lättsinne, som man är van att tänka
sig i ett land med en sådan hufvudstad som Paris, har
dock det franska folket djupa andliga behof och kan
våga mycket för att få dem tillfredsställda, såsom vi
veta af historien.
Huru många gånger hafva vi icke rörts af gripande
skildringar från Hugenottkrigens dagar eller af hemska
berättelser om Bartholomeinattens fasor?
Strömmar af blod och tårar hafva för trons skull
flutit i det härliga Frankrike, hvilket, om Guds ord fått
blifva folkets ljus, skulle kunnat vara ett det lyckligaste
land på jorden, gynnadt som det är i rikt mått af en
kärleksfull skapare.
Mäktigt har ock
i detta land ljuset
kämpat mot mörkret.
Man tänke
blott på män, sådana
som Pascal,
Farel, Calvin, Fenelon
m. fl., hvilka
stått i allra främsta
ledet bland evangelii förkämpar.
Och dock har det
varit tider, då det
sett ut som om här
det bevingade ordet
icke skulle besannats,
att »martyrernas blod
är kyrkans utsäde».
Ty trots alla dessa
oerhörda offer för trons skull
och dessa lysande
snillens lifsarbeten
har man måst se
det sköna Frankrike
öfverfaras af de Rossauska och
Voltairska förhärjande otrosvindarne och sköflas af
revolutionens och kommunens allt förstörande hagelstormar.
I intet land har otron trädt fram så fräckt som i
Frankrike under den olyckliga kommunens dagar, då
det gick så långt, att förnuftet dyrkades såsom Gud i
en fallen kvinnas gestalt.
Och hvad som var kvar bland spillrorna af landets
religion sökte Rom med klokhet och energi att ännu
en gång rädda åt sig.
Men trots allt låg dock det ädla utsädet och väntade
på gynnsamma groningsvillkor. Och det har blifvit
slutet af det nittonde seklet förunnadt att se en
lofvande brodd ånyo spira upp, ingifvande förhoppningar
om en rik skörd för Guds rike.
Bland de män, som på senare tid gjort mest för
evangelii spridning i Frankrike, äro bröderna Monod
och engelsmannen Mac All.
Th. Monod, hvars porträtt jämte Mac Alls synes
här, är för de troende äfven i vårt land en kär bekant
genom de anderika predikningar och uppbyggelseskrifter
af honom, som ofta öfversatts till vårt språk. Icke minst
betydelsefullt är hans deltagande i grundandet af den
s. k. Mac Allska missionen och han förtjänar väl en
plats tillsammans med denne nitiske Herrens tjänare.
Robert Whitaker Mac All var redan en femtio års
man och hade bakom sig ett skönt arbete i mästarens
tjänst, då han på ett underbart sätt kallades af Gud till
sin egentliga lifsgärning, upprättandet af en fransk
evangelisk folkmission.
Allmänt kändt torde det vara, huru han och hans
maka under ett tillfälligt besök i Paris, drifna af Kristi
kärlek, vågade sig in i stadens sämsta kvarter, Belleville,
och utdelade traktater bland den olyckliga, försummade
befolkningen där. Bäst de stå, så sysselsatta, framför
en krog, tilltalas Mac All frimodigt på engelska af en
arbetare, som frågar, om de ej ville komma och bo bland
hans i last och okunnighet sjunkna kamrater och lära
dem sanningens väg. Mac All och hans maka togo
kallelsen ifrån Gud och offrade sin fördelaktiga ställning i
hemlandet för att lefva bland dessa vanlottade och arbeta
för deras upprättelse. De kröntes ock med sådan
framgång, att Belleville, som varit så förnedradt, snart i
andligt afseende kunde göra skäl för sitt namn: »den
sköna staden».
Denna härliga mission är så väl känd, att den ej
behöfver vidare skildras. Här må endast i korthet
påpekas några af de orsaker, som gjort den så
framgångsrik.
I första hand
måste man då taga
hänsyn till att den
uppenbarligen har
framkallats genom
Guds särskilda
ingripande i händelserna
och fått pågå
under hans Andes
ledning.
 |
| Protestantiska missionens hus i Paris. |
Därnäst måste
man söka anledning
till framgången i
det visliga sätt,
hvarpå missionen
bedrifvits. Den
gjordes från början till
en i bästa mening
populär mission.
Till de små, trefliga
salarne midt i
arbetarekvarteren
kunde de fattiga
komma i sina slitna
kläder utan att
blygas. Sången, talen,
bönerna, allt var
så enkelt, att alla förstodo det och så tilltalande, att det
måste värma äfven kalla hjärtan. Och missionärernas
lif visade tydligt, att de älskade sin omgifning och ville
dess bästa. Med klokhet sökte man ock dölja det engelska
elementet. De utländska arbetarne bemödade sig
att vara fransmän med fransmännen och så många frivilliga
franska medarbetare, som man kunde få fatt uti,
sattes i verksamhet. Så blef det ej en utländsk, utan
en fosterländsk mission.
En tredje och icke minst viktig faktor bör framhållas.
Den Mac Allska missionen blef aldrig sekterisk,
utan från början och allt framgent har det vädjats till
förut befintliga evangeliska verksamhetsgrenar om
bistånd utan hänsyn till hvad samfund de representerat.
Sålunda kan man på missionssalarne få se troende ur
den evangeliska kyrkan, metodister och baptister m. fl.
i broderlig förening söka leda själar till Jesus.
Följden af det sistnämnda förhållandet har blifvit,
att de olika religiösa samfunden i Frankrike ej på långt
när äro så skilda som i andra länder.
En landssorg kan man med skäl säga att det blef
i Frankrike vid underrättelsen att Mac Alls kärleksfulla
hjärta upphört att slå. Franska folket förstod att det
förlorat en verklig vän och välgörare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:09:08 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/julfrid/1897/0018.html
