- Project Runeberg -  Julfrid / 1897 /
29

(1897-1901)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Med luftballong till Nordpolen. - Han säger det två gånger. - Onda ord. - Frank Wakefields brott.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alla de närvarande, vinkade åt männen, som höllo
fånglinorna. Äfven Frænckel och Strindberg togo afsked
med ett »friskt» handslag. Det var en gripande stund.
Sedan Andrée högt ropat: »Frænckel, Strindberg!»
svingade sig dessa upp i gondolen och under det Andrée
räknade: »Ett, två, tre» afskuro de de sista tågen,
hvarmed »Örnen» – hvilket namn ballongen gafs – var
bunden. Andrée och hans kamrater svingade sina
mössor och ropade: »Hälsa hem till gamla Sverige!» Och
så styrde »Örnen» hän mot okända öden.

*     *
*



Huru mången hade ej uttryckt sina farhågor för,
att färden aldrig skulle ändas lyckligt! I detta omdöme
förenade sig mången lärd, under det andra lärde,
däribland Nansen, hysa de bästa förhoppningar, att Andrée
en dag lyckligt skall återvända. Hvad hindrar ock, att
han och hans följeslagare, liksom Nansen och Johansen,
öfvervintra någonstädes. Och då våren kommer,
torde säkra underrättelser vara att förvänta från dem.

Men – torde någon tänka – de kunna ju redan
hafva omkommit, och hvarför då offra lif och egendom
på ett så äfventyrligt företag; hvarför icke lämna denna
okända del af vår värld i det mörker, som hvilar
däröfver? Är det icke synd, att forskaren under sådana
förhållanden söker tränga fram till denna del af vår
jord, och huru böra de kristna ställa sig till ett sådant
företag.

Vi svara härpå med en framstående författare (O.
Funcke) som, säger: »De krafter och gåfvor, som Gud
nedlagt i skapelsen, äro lika många uppgifter för
människan, som han gjort till skapelsens herre eller
åtminstone satt att förvalta den. Det är alltså löjligt att fråga,
om det då ock är att handla fromt och troget, då
människan utforskar alla kreatur, genomsöker jordens
innandömen, undersöker hafvets djup, stiger upp ända till
stjärnorna och med andens slagruta klappar på hvarje
sten och buske. Detta är af Gud icke blott tillåtet,
utan befalldt. Och i stället för att se sur ut öfver det
ifriga kulturarbetet, bör hvar och en kristen fast mer
ifrigt bedja till Gud, att han må låta människorna finna,
hvad som ännu är dem förborgadt, och öppna deras
ögon, till att lära känna alla de Guds nådegåfvor, som
ännu äro höljda i en slöja, sammalunda, att han ock
själf må som en man fylla sin plats i denna mänsklighetens uppgift».

Aug. D.

*



Han säger det två gånger.

Och förlåt oss vara skulder, såsom ock vi förlåta
dem oss skyldige äro
, så lär oss Herren Jesus bedja,
och säger strax därpå: Ty om I förlåten människorna
deras öfverträdelser, så skall ock eder himmelske fader
förlåta eder; men om I icke förlåten människorna
deras öfverträdelser, så skall eder fader icke heller
förlåta edra öfverträdelser.
(Matt. 6: 12; 14, 15). Hvem
är du, som detta ord ej skulle angå. Aug. D.

*



Onda ord.

En kvinna, som alltid hade för vana, ej blott att på
ryggen tala illa om sina medmänniskor, utan äfven
att i häftiga och ovänliga ord tilltala dem hon kom
i beröring med, sammanträffade en dag med en
älsklig Guds tjänare. Han hade hört talas om kvinnan och
ville söka låta henne förstå den fara, i hvilken hon
sväfvade, ifall hon ej ville fly synden och omvända sig till
Herren.

Då hon ej tycktes uppfatta honom, fann han på
följande enkla sätt. Han tillsade henne att gå till torget, där
köpa en kyckling och på hemvägen plocka honom samt
sedan återvända hem till sig.

Kvinnan lydde och kom sedan tillbaka till predikanten,
berättade huru hon gjort och väntade undrande hvad
sedan skulle följa.

Utan vidare sade läraren: »Gå nu tillbaka och plocka
upp hvarje fjäder.»

Med häpnad svarade hon: »Vördade fader, det är mig
omöjligt, de hafva flugit bort med vinden.»

»På samma sätt», sade han, »är det äfven med alla
dina onda ord, de flyga omkring öfverallt, bringa förargelse
och skada och du kan med all din möda ej återtaga ett
enda.

Bed därför Gud sätta ett lås för din mun, men framför
allt omskapa ditt hjärta, ty hvaraf hjärtat är fullt, däraf
talar munnen.

Kom äfven ihåg Herrens Jesu ord: »För hvart och ett
fåfängt ord, som människorna tala, skola de göra räkenskap
på domedag». Matt. 12: 36.

Guds Ande fick genom denna händelse öfvertyga
kvinnan om hennes ställning och hon blef frälst.

*



Frank Wakefields brott.

En julberälttelse

af

Joe Neal.

De fyra kvartslagen ljödo starka, eller
försvagade genom afståndet, från ett halft
dussin kyrktorn, och därefter slogo lika
många tornklockor ett i lika många
växlande tonarter.

Det var juldagsmorgonen, och den var, ur
meteorologisk synpunkt sedt, rätt bedröflig. Det hvarken
regnade eller snöade, utan det föll en retsam blandning af
båda, och därtill kommo ryckvis häftiga vindkast, som
vid åtskilliga tillfällen nära nog lyfte Frank Wakefield
upp i vädret.

För att vara ärlig, måste jag bekänna att, om en
sådan olycka hade inträffat, skulle Frank själf i hög
grad varit skuld därtill, och det af det enkla skälet –
att han var drucken.

Frank var just, hvad folk kallar »en medgörlig
kamrat«. Han var uppfylld af goda ansatser, men det
var olyckligtvis allt för lätt att öfvertala honom att
handla på ett sätt, som hans samvete kraftigt ogillade.
Morgonen förut hade han, såsom ofta tillförene, lofvat
sin unga hustru att han den dagen skulle komma hem
i tid och nykter – särskildt »emedan det var julafton».
Han hade gifvit sitt löfte i all uppriktighet, men hans
kamrater i butiken funno det likväl icke svårt att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:05:40 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/julfrid/1897/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free