- Project Runeberg -  Julfrid / 1897 /
Hvad en liten snöflinga sade.

(1897-1901)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
5

Hvad en liten snöflinga sade.

»Jag profvade dig, gömd i molnet» Ps. 81: 8.

Lustigt uti rymden svingar
hon på lätta, ljusa vingar;
tusen, tusen syskon sväfva
liksom hon och sakta väfva
dt det mörka kalla grus
vinterdräkt så ren och ljus.

Hvadan dessa flingor ljusa,
som vårt öga fängsla, tjusa?
-- Från den höga himlen strömma
de ur molnets mörka gömma,
sändebud från himlens Gud,
klädda uti bländhvit skrud.

Oftast oförstådda ila
de i drifvans famn till hvila.
Har man blott ett öppet öra,
kan man deras tal dock höra,
kan man deras språk förstå
och en nyttig lärdom få:

»Tunga moln och mörka skyar,
jagade af stormens byar,
komma jordens barn att rysa
för den köld de i sig hysa,
tvinga folk att inomhus
söka värme, lugn och ljus.

Men när ifrån molnen kalla
snökristallers flockar falla
på de gröna granars grenar,
på de gråa gatustenar,
far en glädtig stämnings våg
åter genom mänskors håg.

Sällan man likväl betänker
att den samme Gud som skänker
snöhvitt flor åt berg och dalar
äfven utur molnet talar,
lika kärleksfull och blid
uti klar och mulen tid».

När vårt hjärta ängsligt klagar
under sorgens dystra dagar,
ack, hur lätt vi då förglömma
att de mörka molnen gömma
ljusa, goda sändebud
från vår kärleksrike Gud.
6

Men om våra ögon tåras,
då vi djupt i hjärtat såras,
och om våra kinder blekna
och vår lifskraft synes vekna,
-- se vi blott mot himlen opp,
fylls vår själ af tröst och hopp.

Sväfva fritt du ljusa flinga
och ditt änglabudskap bringa
vidt omkring till de betryckta!
Hjärtedörrar, länge lyckta,
öppne sig vid denna syn
för din hälsning ifrån skyn!

               Efr. Sbm.

Är en själ väl pröfvad, så plägar hon gå ödmjuk och lugn fram den väg, Herren utstakar för henne, utan stora skakningar och lika mycket undvikande öfverdrifven glädje som onödig smärta. Hon fortfar väl att hafva sitt upp och ned, men Guds nåd utjämnar dem allt mer och mer och håller själen beständigt i fridens lifsluft. Hon är nöjd med litet, ty mångfaldiga missräkningar hafva lärt henne, att allt är fåfänglighet; hon väntar föga af människorna, ännu mindre af omständigheterna, mycket af Herren.

Ch. Chartelanat.


The above contents can be inspected in scanned images: 5, 6

Project Runeberg, Mon Dec 17 06:08:51 2012 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/julfrid/1897/03.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free