Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julbetraktelse. Af Kyrkoherde S. E. Hagberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Julbetraktelse.
Af <i>Kyrkoherde S. E. Hagberg.</b>
Ett barn varder
oss födt, en son oss
gifven, hvilkens namn
är Underlig, Råd,
Stark Gud, Evig Fader, Fridsfurste.
(Es. 9: 6.)
Åter stå vi inför
den dyra högtid, som
firas till vår frälsares
minne. Gifve Herren
oss nåd att med hvarandra
något besinna, hvad det lilla barnet i Betlehem
fört med sig till oss.
I.
Först påminnas vi i vår text, att han kommit till
oss. Oss är födt ett barn, en son är oss gifven. Om
ock profeten med ordet oss närmast syftar på sitt folk
judarne, såsom ock Herren i första rummet kom till
sina egne, så tro vi dock, att denna profetia står i
öfverensstämmelse med löftet till Abraham: »I din säd
skola alla släkten på jorden varda välsignade.» Han
kom således för din och min räkning. Skulle vi annars
blifva lottlösa på skänker, denna julgåfva hafva vi dock
fått. Du må vara ond eller god, ung eller gammal, lärd
eller olärd, sedligt ren eller sedligt fördärfvad; du må
gå klädd i sobel eller trasor, ett är visst, att Jesus är
gifven åt dig. Här är en medelpunkt, kring hvilken
alla människor må kunna samlas. Hvilka motsättningar
och strider, som annars må uppröra människor mot
människor, hvilka religiösa grupper vi än må tillhöra,
högkyrkliga eller frikyrkliga, lutheraner eller katoliker,
ett hafva vi gemensamt: »ett barn är oss födt, en son
är oss gifven.» Här må vi kunna mötas i frid såsom
barnen mötas vid hemmets härd och kring det dukade
bordet. Kom hit den som vill och hör: du, du har fått
en frälsare, och det just en, som passar för dig i din
synd och nöd. Vid krubban i Betlehem kan broderskärleken
tändas och flamma upp till en värmande, allt
hat förtärande låga, om vi med händerna i tillbedjan få
böja knä för Kristus och förstå att han är gifven åt
oss, åt dig lika mycket som åt hvarje annan, lika mycket
som åt mig. Hvarför skall jag ställa mig på afstånd
från krubban och låta ofördragsamhetens giftiga
orm bita mitt hjärta, därför att samlingen där är så brokig?
Jag vill icke se på olikheterna hos dessa alla, som ligga
i tillbedjan inför Kristus, utan själf såsom den fattigaste
af alla blott se på honom, som är mig född och gifven.
II.
Hans namn säger mig, hvad han vill vara för mig.
Han heter Underlig. Hela hans uppträdande är underligt.
Hans rättfärdighet är ej mänsklig och vanlig, ty
då hade han hållit sig till de fromma, men skytt de
onda såsom pesten. Därför förundra sig de fromma
öfver honom och tvifla på hans sändning. De säga:
»Vore han en profet, så visste han att denna kvinna
vore en synderska». Nu är hans rättfärdighet så underlig,
att han sänker sig ned i förbarmande och hjälpande
kärlek till de förlorade, de allra djupast sjunkne.
Sådan är han, denne åt dig födde son. Säg, passar
han för dig? Tag då emot honom såsom din egen
frälsare.
Han är en konung, men en underlig konung. Ingen
prakt, ingen yttre ståt, inga krigshärar. Där han
går fram sköflas inga länder, där fördärfvas och plundras
inga folk, ej heller hyllas han genom dyrbara fester.
Och dock är han en konung och därtill är han
född. Majestät och härlighet omgifver honom. Han säger
till sjukdomen gå och han går, till hälsan kom och
hon kommer, till döden vik och han viker; han stillar
stormigt haf; han mättar 5,000 hungrande munnar med
några bröd och fiskar; han stillar sargade hjärtans kval
med några ord: »Dina synder förlåtas dig»; för honom
vika de onda makterna bäfvande och förskräckta. Han
är på samma gång så fattig, att han har intet att luta
sitt hufvud till, på samma gång som han kan säga:
»Mig är gifven all makt i himmelen och på jorden.«
Hans rike är oss så ringa, fattigt, sönderslitet och
föraktadt, och dock skola helvetets portar icke kunna vara
det öfvermäktigt. Allt och alla synas vilja resa sig upp
mot honom. Mot honom spetsa de visa och lärda sina
pennor; mot honom hvassa de mäktiga sina svärd; mot
honom använda de rika sina penningar; egennyttan,
högfärden och de onda lustarne gnissla med tänderna
mot honom, och dock stå de alla maktlösa i sitt raseri,
ja, måste till och med alla arbeta honom i händerna, och
här och där falla hans fiender till hans fötter och
tillbedja honom såsom sin konung. Där nöd trycker, där
tårar fällas, där synd dväljes, inom fängelsets portar,
där man känner sig öfvergifven, föraktad och eländig,
där vända sig, såsom med sista hoppet, bedjande ögon och
händer till honom. Säg, kan han icke passa för dig?
III.
Han heter Råd. Han uppträdde i en tid, då förfallet
tagit öfverhanden på alla områden. Guds egendomsfolk
låg under romerska okets träldom och, hvad
än värre var, det låg under syndens och egenrättfärdighetens
slafveri. Med yttre form af gudstjänst hade de
ingen Gud, ty i sitt inre hade de längesedan brutit med
honom. Hedningarne hade tröttnat på sin tomma afgudatjänst
och stodo alldeles hjälp- och rådlösa med sin
filosofi, som väl kunnat blotta afguderiets ihålighet men
ej gifva något bättre i stället. Förtviflan och modlöshet
intog alla tänkande och efter Gud längtande hjärtan.
Å andra sidan tär de grufligaste synder, sådana
som de äro målade i Romarebrefvets 2 kap., på folkens
märg och synes hålla dem fångna i oslitliga band. Så
födes Kristus. Han heter Råd och vet råd. Han går i
döden för hela släktet, judar och hedningar, och lämnar
i arf efter sig till den fallna mänsklighetens upprättelse
evangelium: ordet om nåd i Jesu namn. Men ej blott
i stort sedt för hela mänskligheten vet han råd, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
