Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julfrid - Svening Johanson. Af O. Bång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
JULFRID.
Stjärnorna tindra i julkvällsfrid
skönt de på fästet blänka;
ned på glänsande täcke af snö
glittrande ljus de stänka.
Skogen står så högtidlig, tyst,
svagt af def skimrande sken belyst,
hvilar i vinterdvala.
Prydda med hvita höljet af snö
mörka granarne pråla;
kala grenar af björk och ek
rimfrostsilfrade stråla.
Högtidsfrid i naturen rår,
såsom om skapelsen själf förstår
julens heliga minne.
Ljusen tändas i koja och slott –
bort med hvardagsbekymmer:
lägg med arbetskläderna af
allt, som festglädjen skymmer.
Gläd dig, o män’ska, men gläds dock mest
att få bjuda som hemmets gäst
fursten från himlars rike.
Han, som med hyllande sångers lof
änglaskarorna hälsa;
han, som bådad se’n tusen år,
kom att oss fallna frälsa;
han, som den störste och högsfe var,
men den ringastes skepnad har,
han i ditt hus vill gästa.
Högtidsglansen är snart förbi,
yttre fröjder försvinna;
glädjestunderna taga slut
fort som ljusen förbrinna.
Men den glädje, den frid och ro
han kan gifva i hjärtas bo
varar evinnerligen.
Öppna då villigt ditt hjärtas dörr,
bjud honom hos dig blifva;
bed honom fylla din själs begär,
frid, förlåtelse gifva,
Älska hans vilja och lyd hans ord,
tills, när färden är lyktad på jord,
evig julhögfid stundar.
K. N-s.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
