Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvarför utgör julen en så stor glädjefest? - Vårt konungapar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Rom. 3: 12-17). Men se, med Jesu födelse har åter
en fridsvind börjat blåsa öfver jorden! Sedan den börjat
blåsa skall den aldrig mer upphöra att göra det, till
dess den från jorden utträngt alla hatets och stridens
stormbyar. I det tysta går denna Jesu Kristi fridsluft
fram öfver vår jord, ända till dess den sopat bort alla
syndens pestsmittor. Härligt månde det blifva på
jorden då profetian i änglasången: »Frid på jorden»,
kommer att uppfyllas. Profeterna hafva fjärran ifrån skådat
denna tid, och huru ljuf och målerisk är icke deras
skildring däraf! »Han (Jesus) skall döma de arma med
rättvisa och med rätt skipa lag åt de lidande på jorden,
och han skall slå jorden med sin muns gissel och dräpa
de ogudaktiga med sina läppars anda. Och rättvisa skall
vara hans länders bälte och trofasthet bältet om hans
höfter. Och varg skall bo tillsamman med lamm och
leopard ligga ibland kid och kalf och ungt lejon och
gödboskap om hvarandra, och en liten pilt skall leda
dem. Och ko och björn skola tillsamman gå i bete och
deras ungar ligga tillhopa och lejonet skall äta strå
såsom oxen. Och ett spenabarn skall leka vid en
huggorms hål, ett afvändt barn skall utsträcka sin hand till
basiliskens kula. Man skall intet ondt och fördärfligt
göra på hela mitt heliga berg, ty landet skall vara fullt
af Herrens kunskap, likasom vattnet täcker hafvet»
(Es. 11: 4-9). Det i Betlehem födda Jesusbarnet skall bringa
allt detta i stånd på jorden. När Gud öfver jorden
verkställt sina vredes domar och Guds lamm vunnit
sina segrar, då skall det tusenåriga riket med sin frid
ingå öfver jorden. Då skola alla frälsta i himmelen höja
jublande stämmor till Guds lof, då skola jordens
lyckliga innevånare med dem höja sina röster, och då skola
träden klappa i händerna och hela skapelsen fulltonigt
instämma, alla sjungande änglasången: »Ära vare Gud
i höjden och frid på jorden!» Vill du, min broder,
bidraga att påskynda ankomsten af denna tid, lef då helt
för Jesus och sök att så rättfärdighetens och fridens sade
genom dina ord och ditt lif.
Slutligen hade människorna genom syndafallet
förlorat Guds välbehag. Jesus är kommen för att återgifva
dem äfven detta.
Guds välbehag kan aldrig hvila öfver det orena och
orättfärdiga. Att Kristus skall återgifva oss Guds
välbehag, vill därföre säga, att han skall åter upprätta oss
ur synden och åter ställa oss rättfärdiga, heliga och
täcka. Han börjar med vår inre människa. Genom tron
på Jesus födas vi på nytt. Denna nyfödda människa
är ändelig, d. v. s. hon liknar honom, som framfödt henne.
Mot denna heliga, andeliga nya människa står i ständig
och oförsonlig strid den gamla naturen, född efter
köttet, hvilken ännu bor i vår kropp. Med Jesus skall
anden segra, och till slut skall Herren ställa oss inför
Guds ögon hela och felfria, utan fläck och skrynka.
Medlet är Jesu blod. »Saliga äro de som två sina
kläder, att de må få tillträde till lifvets träd och genom
portarna ingå i staden.» Alla fläckar, synder och fel
kan blodet aftvå. När vi så ställas rentvagna inför
Guds tron till en beundrande åskådning för alla Guds
änglar, då skall Guds öga åter med välbehag hvila på
sonens brud, som han med sitt blod köpt sig från
jorden, och hela änglasången: »Ära vare Gud i höjden,
frid på jorden, och till människorna ett godt behag!»
gå i sin saliga uppfyllelse.
Gifve Gud att detta verk, Kristi stora frälsareverk,
med stora steg måtte närma sig sin fulländning!
Amen.
Vårt kongungapar.
När Israels barn ej längre
ville låta sig regeras af Herren
genom domare, utan af Samuel
begärde en konung, »såsom alla
folk hafva det», gaf Gud dem en
sådan, och så länge denne
vandrade på hans budords stigar och
de följde honom efter, gick det
dem väl och deras gränser blefvo
vidgade så inåt som utåt. Utan
tvifvel är ock det monarkiska
styrelsesättet öfver folken det af
Herren själf instiftade att gälla
provisoriskt i denna syndens och
ofullkomlighetens tidsålder och i
sin fulländning när han åter
fattar härskarespiran för att omedelbart regera öfver jordens nationer.
En furste med auktoritet och makt måste människorna hafva att
subordinera under och se upp till, det må nu vara Herren själf
såsom den högste och evige regenten eller i hans ställe någon
människa, som han satt därtill. När såg man väl ett land, som på
längden lät sig styras af annan myndighet än den furstliga, och där det
för en tidsperiod eller flera händer, råder alltid oro, förvirring och
osäkerhet.
Med visshet ha ock vårt lands innebyggare sin af gammalt
nedärfda, djupt rotade kärlek till konung och konungahus och sin
i stort sedt orubbliga laglydnad under dessa näst Guds nåd att tacka
för det lugn och de i flera afseenden gynnsamma förhållanden,
hvarunder de i jämförelse med andra nationer sedan länge lefva. Och
detta tillstånd blir så mycket lyckligare då på tronen sitter en furste
med så upphöjda tänkesätt och af Gud begåfvad med en sådan
vishet och förstånd som vår nuvarande konung, Oscar II, och
därjämte vid hans sida en så ädel och god furstinna som hans gemål,
drottning Sofia. Välsignelserna af dessa vårt konungapars
framstående egenskaper sprida sig säkerligen vida längre och äro mera
djupt ingripande bland vårt folk än vi ana, för att nu ej tala om
att de sträcka sig långt utom våra gränser. Huru ofta har ej t. ex.
som ett uttryck häraf konung Oscar i stället för svärdet tagits till
skiljedomare mellan andra nationer vid afgörande af deras tvister,
och hvem känner de rådslag, som gifvas bakom kulisserna mellan
folkens regenter och deras närmaste, eller den betydelse de ha för
den nationella utvecklingen i de olika länderna!
Och gå vi till vårt lands inre förhållanden, huru kunna vi ej
vid närmare eftertanke skönja inflytelserna från tronen inom den
öfriga kungliga familjen, bland regeringens medlemmar, i
regeringshandlingarna och ut i de minsta detaljer af det folkliga lifvet. En
annan konung med andra tänkesätt och en mindre gudfruktig
drottning och vi skulle förvisso i flera afseenden ha det annorlunda
ställdt än vi nu ha det.
Men det är särskildt i ett hänseende som Oscar II:s och hans
osynliga hands i regeringsärenden goda genier i dessa dagar visa
sig: det är i förhållandet till brödrafolket, Norge. Från olika håll
har konungen fått uppbära mycket klander för sin hållning i
unionsfrågan, och i enskilda fall ha kanske många ur skilda
synpunkter haft anledning att undra öfver densamma. Men man må
härvid betänka, huru ytterst kinkig hans majestäts uppgift i detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
