Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I Dalom - Frusna vågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Dalom.
Långt upp i norden, där furorna stå
Som jättar och troll omkring bergen,
Där wäxer ett släkte så kärnfriskt som få
Med stål i den innersta märgen.
De älska sen gammalt sitt fädernesland,
0m ock de få äta sitt barkbröd ibland,
Det härdade folket i Dalom.
Med Sturar och Vasar de drogo så grant
Mot dansken i örliga tider
Och räddade Swerige från afgrundens brant.
Nu kämpas ej mer dessa strider;
Men skulle wi hotas i bojor att slås
De synas nog åter på Brunkebergs ås
Det trofasta folket i Dalom.
Förr skrefvo de lagar med båge och pil
När urgammal frihet man stäckte,
Och trodde ej danskens förrädiska smil,
Fast guldstickad wante han räckte
De wisste att wärna sin frihet och rätt
Och krönte tyrannen han redde sig slätt
För dristiga folket i Dalom.
Nu fejderna tystnat och landet fått fred,
Allt under kung Oscar den wise,
Nu stå de i flitens och arbetets led
Och Herren för freden de prise;
Ty högt uti wördnad står urtidens Gud,
I ord och i gärning de följa hans bud,
Det ärliga folket i Dalom.
Så skydda, o Gud, detta härliga land
Från hjärtefördärfwarens glafwen!
Låt aldrig dess frihet kring sjö och på strand
I synder och skam bli begrafwen!
Nej, låt dina dygder som skimrande bloss
Som fordom få wara exemplet för oss,
Du hugstora folk uti Dalom!
En sabbatsmorgon vid Siljan.
Det sabbat är,
Drömmande, blå, ligger Siljan där.
Från Leksandsnoret
Hörs sången i koret:
Guds frid! Guds frid!
Ljuder det sakta i högsommartid.
Så lugn är sjön,
Smyckad som brud ligger Sollerön,
Mång’ goda wäsen
Bland blomstren och gräsen
Hwiska: Guds frid!
Uti en wärld, full af oro och strid.
I sällsamt skick
Höjer sig tornet wid Vidablick,
Syner så höga
Möta där mitt öga.
Guds frid! Guds frid!
Brusar så mäktigt i höjden därwid.
Wid tornets fot
Sitter i trygghet för stormens hot
En wäldig skara
Af allmoge bara.
Guds frid! Guds frid!
Bjuder dem talar’n med röst så blid.
Det sabbat är,
Därför till gudstjänst de samlats här.
Gamla och unga
Så hjärtetvarmt sjunga;
Guds frid! Guds fri!
Hwile i Dalom till ewig tid!
Kyrkofärden.
Se hwilken ståt!
Se båt wid båt
Sig närmar Rättwiks stränder!
Och sången hörs
Här åran rörs
Af kullors raska händer.
På Siljans wåg
Går detta tåg
I arla morgonwäkten.
Och kwinnor, män,
De bära än
Den wackra högtidsdräkten.
Och par om par,
Dit upp man drar
Till gröna kyrkowallen,
Att finna hamn
I templets famn
Hos Gud wid bönepallen.
Och sången går
Som rus af wår
På hwita dufwowingen,
Och herdens röst
Her ro och tröst
Från wigda altarringen.
Det kännes här
Att Gud är när
Och hjärtat wederkwicker;
Det känns så wäl
Att törstig själ
Ur lifwets källa dricker.
Ja, drick till lifs
hwad här dig gifs
af nådens rika flöden!
Och träd sen ut
Och blif till slut
Gud trogen intill döden.
Eric.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
