- Project Runeberg -  Julfrid / 1900 /
14

(1897-1901)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segervisshet. - Julfrid.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mellan fursten för ondskans och mörkrets andemakter och Kristus,
lejonet af Juda. Och kriget slutar därmed att Kristus segrar i sin
död och sitt till försoning för världens synd utgjutna blod. Han
krossar ormens hufvud, öppnar dödens portar, uppstår ur sin graf
såsom en triumferande segerfurste öfver satan, synd och död,
hvarefter han åter upptages till himlarne intill tiderna för alltings
återställande.

I himmelen och i helvetet var Kristi stora seger öfver
mörkrets makt känd och proklamerad. Det återstod blott att på jorden
för människosläktet göra den känd, och detta uppdrag gafs åt Kristi
vittnen. »Mig är gifven all makt i himmelen och på jorden», kunde
därför Kristus säga, »gån ut i hela världen och prediken
evangelium.» Och från denna tid begynner Kristi rike här på jorden sina
strider och segrar. Till en början synes det såsom senapskornet,
mycket litet och ringa, men växt har det gjort och ingen makt i
världen har kunnat hindra dess tillväxt och utbredning. Alla försök
ha gjorts för att få det bort och undertryckt, men ännu tillväxer
och segrar det, och helvetets portar ha icke kunnat vara det
öfvermäktiga. Den eld, som Kristus kom att tända på jorden, den
brinner trots alla försök under årtusenden att utsläcka densamma —
den brinner snart nog öfver hela jordens rund och aldrig har den
brunnit så som den nu gör. Det är rättfärdighetens sol, sanningen,
som kastar sina ljusa strålar öfver mänskligheten och för desamma
måste mörkret och hedendomen ovillkorligen vika. Under det nya
århundrade, som ingått, skola stora och härliga segrar vinnas för
Kristi rike, men en ännu härligare och ljusare tid förvänta vi —
tiderna för alltings återställelse. Apg. 3: 21.

V.

En aning går för närvarande genom världen, den nämligen, att
någonting stort och förskräckligt är i görningen och arbetar
sig fram, som helt och hållet skall förändra tingens nuvarande
ordning, Hvad är det som skall komma? Hvad är det som skall
hända? Jo, enligt Herrens ord, Kristus skall återkomma för att
upprätta sitt rike på jorden och för att fullständigt tillintetgöra och
undertrycka ondskans makt. Vissare än ljusets seger öfver mörkret,
vissare än solstrålarnes seger öfver köldens makt, skall Kristus
komma och göra slut på djäfvulens och den ogudaktiga världens
välde. Det skall en gång blifva frid på jorden, rättfärdighet och
Herrens kunskap skall blomstra och uppfylla henne med sin ljufliga
vällukt och skönhet. När man ser på tillståndet nu i världen, på
ondskan, orättfärdigheten och brotten och huru stor mörkrets och
satans makt är öfver folkskarorna, då synes en förändring till något
bättre vara alldeles omöjlig, men när den tid är inne, om hvilken
det står skrifvet: »Och jag såg himmelen öppen, och se, en hvit
häst, och den som satt på honom heter Trofast och Sannfärdig;
och han dömer och strider med rättfärdighet. Och de härskaror,
som äro i himmelen, följde honom på hvita hästar, och de voro
klädda i hvitt och rent fint linne, Och han har på sin mantel
och på sin länd ett namn inskrifvet: konungars Konung och
herrars Herre. Upp. 19: 11, 14, 16. Och från hans mun utgår
ett hvasst svärd, att han därmed skall slå folken (sina fiender), och
han skall styra dem med järnspira, och han trampar Guds den
alls väldiges stränga vredes vinpress», v. 15, — då fullbordas Kristi
rikes seger och då sjunger man om seger i de rättfärdigas hyddor;
ty Kristus har segrat öfver världen, Kristus har fullkomligt krossat
satans makt och bundit den gamle draken. En ny och segersäll
ljuflig tid uppgår för jordens inbyggare under tusen år, hvarunder
allt krig med storm och blodig klädnad upphör,
rusdryckshandteringen försvinner, girighetsbegäret och fåfängan undertryckes,
rättfärdighet och frid kyssas, Herrens kunskap uppfyller jorden och från
hvarje hydda uppstiger jublets och lofvets offer till Gud — o, det
blir en härlig och salig tid!

Därefter förvänta vi de nya himlarne och den nya jorden,
uppfyllda af rättfärdighet, kärlek och frid. Riket och makten och
äran tillhör Gud och Lammet; den frälsta skaran af alla folk,
släkter och tungomål triumferar och fröjdas; de heliga änglaskarorna
lofsjunga inför Guds tron; i oändliga jubeltoner höras: Kristus har
segrat!


O. Bång.

illustration placeholder



JULFRID.

Skiss af E. W—n.

*



»Se så, nu ringer det igen —
aldrig kan man då få vara
i fred heller!» utbrast en
ung flicka, som satt ifrigt arbetande
vid fönstret i den vackra matsalen.
Det stora, präktiga huset tillhörde
hennes far, grosshandlare Sterner, en bland de
rikaste af staden W:s innevånare. Det var
dagarne före jul och den unga Ellen Sterner var
mycket upptagen med att ordna och fullborda de smakfulla och
delvis dyrbara arbeten, hon förfärdigat till julgåfvor åt föräldrar,
syskon och vänner. Mången natt hade hon setat uppe för att få
dem färdiga och ännu återstod åtskilligt; däraf hennes otåliga
utrop. »Se efter Anna, hvem det är», uppmanade hon sin yngre
syster, som äfvenledes var sysselsatt med att arbeta på en julklapp.

Anna återkom snart och förkunnade, att det var sömmerskan,
som skulle sy Ellens balklädning. »Åh, är det hon!» Och förtjust
kastade Ellen från sig arbetet och sprang ut i tamburen. Där ute
stod en ung, blek kvinna; hennes hatt, kappa och klädning voro
fulla af snöflingor, ty ute föll snön i
massor. »Ja så — det var bra, att
fröken kom — fröken har blifvit mig
rekommenderad af kapten L:s fru,
och jag hoppas min klädning blir
väl sydd! Kom med mig upp på
mitt rum och tag mått — tyget har jag också
där» — O, ett så förtjusande rum det vari
Den unga sömmerskans blå ögon dröjde med
synbart välbehag vid de fina oljemålningarna på väggarna, de vackra
krukväxterna vid det stora, höga fönstret och de dyrbara vaserna
och småsakerna på hyllorna. Men hon tog hurtigt itu med arbetet,
och trots sin blekhet såg hon dock så glad och lycklig ut, att Ellen
ej kunde undgå att tänka: *Hvilket behagligt utseende!» — »Jag
önskar få klädningen färdig till juldagen på eftermiddagen, ty då
äro vi bjudna på bal till min morbror, major Stjernsvärd — det
går väl, fröken har ju två och en half dag att sy på!»

»Skall den vara färdig så snart? Det sade ej fru L.»,
svarade sömmerskan och såg betänksam ut. »I dag är det fredag och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:09:15 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julfrid/1900/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free