Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En hemförlofvad evangelii arbetare, D. L. Moody.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En hemförlofvad evangelii arbetare.
*
D. L. Moody.
D. L. Moody.
Bland de väckelsepredikanter, som i vår tid uppstått, intog
onekligen D. L. Moody, hvilkens bild vi här skåda, ett
bemärkt rum.
Ehuru en man af folket, ja, i saknad af nämnvärd skolbildning
och alla de företräden en vårdad uppfostran skänker, blef han
af Herren kallad att utföra det troligen största arbete i evangelii
tjänst, som under det nyss förflutna århundradet blifvit utfördt;
ja, det kan sättas ifråga, om på sin tid mer »buller uppstod om den
vägen» af Wycliffes, bröderna Wesleys eller Whitefields predikan, än
som uppstod af Moodys enkla vittnesbörd i Amerika och England.
Som helt ung blef Moody — han föddes den 5 Februari 1837
i Northfield, Mass. — vid aderton års ålder omvänd. Han hade då
anställning i en skobutik i Boston. Och det gudomliga lifvet, en
gång tändt i hans själ, slog snart ut i full låga — i ett glödande
nit för medmänniskors frälsning. Bekant är huru han höll söndagsskola
i Chicago och hopsamlade sina lärjungar bland gatans små
araber genom att rida omkring på en pony (liten häst) och
inbjuda dem till skolan; bekant är ock huru många af dessa
hoprafsade lärjungar, några kända under namnet »Moodys lifvakt»,
vuxo upp till dugliga, aktningsvärda män, fastän de varit Chicagos
allra värsta gatpojkar.
Men söndagsskolarbetet var blott en början till hvad som
skulle följa. Efter att hafva verkat något äfven bland ungdom,
begynte Moody hålla väckelsemöten och därmed var hans så
välsignelsebringande lifsgärning påbegynt. År 1860 lämnade han för
alltid affärslifvet och ägnade sin tid odelad åt religiöst arbete.
Det vore intressant att följa
den store evangelisten på hans
resor och väckelsemöten, och i allt
hans sällspordt framgångsrika
arbete för dyrköpta människosjälars
frälsning och förande till Jesus;
men utrymmet tillåter det icke; det
är ock idel bekanta saker för en
och hvar som med någon
uppmärksamhet följt de andliga
rörelserna i Amerika och England
under de trenne sista decennierna;
huru redan 1864 en särskild kyrka
måste uppföras i Chicago för hans
möten; huru han under det amerikanska
frihetskriget 1861, alltid en
soldaternas vän, på slagfältet
verkade sin Herres verk bland sårade
och döende; huru han 1867 blef
inbjuden till England, att där hålla
väckelsemöten, hvilken inbjudning
han antog; huru han vid den internationella konferensen för
Kristna Unge män i Indianapolis för första gången sammanträffade
med sin sedermera oskiljaktige följeslagare, den bekante
sångaren Ira de Sankey; huru han 1872 för andra gången
besökte England, då ekot af den väckelse där utbröt genljöd, snart
sagdt, öfver hela den civiliserade världen.
Vid denna tid var Moody ännu helt ung, endast 38 år.
Återstoden af hans så välsignelsebringande lif förflöt
under rastlöst arbete i Herrens vingård i hans hemland, där ock
en del skolor, bibelinstitut, med flere inrättningar — och af hvilka
Julfrid visar några afbildningar — på hans initiativ kommo till
stånd.
Moody och fru Moody
jämte barnbarn.
Hans långa, välsignelserika arbetsdag närmade sig sin
afton. Den 19 November förlidet år nedlades han första gången
på sjukbädden, och den 22 December samma år blef hans
hemförlofningsdag. Hans sista stunder voro mycket ljusa. Bland
de ord, han sist uttalade, voro dessa: »Jorden försvinner, himlen
öppnar sig framför mig»; — »om detta är döden, är den ljuf»;
— »det finnes ingen mörk dal här»; — »Gud kallar mig, och jag
måste gå»; — »detta är min kröningsdag; den är härlig.»
Hans stofthydda nedmyllades den 26 December i Round Tops
fridfulla kulle — och af hvilken Julfrid äfven visar en bild — om
hvilket griftställe han en gång i tiden lär hafva yttrat till en vän:
»Här skulle jag tycka om att vara, då Kristus kommer.»
Nu hvilar han där.
»Gud begrafver sina arbetare, men fortsätter sitt verk.»
Aug. D.
*
Har någon af eder sorg, han låte Jesus komma i sitt
hjärta och på sin tunga, så skolen I se, att genom det ljus,
som detta namn utbreder, skall sorgens moln förjagas och den
klara dagen återvända.
Bernhard af Clairvaux.
*
Northfield i vinterskrud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:09:15 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/julfrid/1900/0028.html
