Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Missionärskonferensen i Stockholm 1901.
- Några gudstjänstlokaler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dess förhandlingar, vill konferensen uttala att dess
medlemmar, ehuru tillhörande olika missionssållskap, känna sig
såsom ett i Kristus och i arbetet för honom.»
Vid fadrens högra sida finnes missionens eviga
lifs- och kraftkälla. Därför kan missionen aldrig dö. Därför
är dess seger evigt viss. Därifrån sände han på
pingstdagen sin bedjande och lidande lärjungeskara sanningens
Ande, som jämte dem skulle bära vittnesbörd om honom
(Joh. 15: 27), och i Anden återkom han själf för att med
dem draga ut intill världens ända »segrande och för att
segra». (Ussing. »Evangeliets segertåg genom världen.»)
August Berg.
*
NÅGRA GUDSTJÄNSTLOKALER.
Äfven i denna årgång af Julfrid vilja vi i bild visa!
några församlingshus, tillhörande olika samfund. j
Om de än utmärka sig för olika prydlighet och
dyrbarhet, om det ena, t. ex. missionshuset i Umeå, är enkelt
för att icke säga torftigt i jämförelse med det andra,
exempelvis den lilla vackra Skeppsholmskyrkan i Stockholm, så
kunna vi dock vara vissa om, att de alla äro ett verk,
hvarpå mycken kärlek och mycken möda nedlagts. Ty
om det enskilda hemmet är familjens medlemmar kärt
och föremålet för deras högsta sträfvanden, så är ock
församlingshuset, kyrkan, kapellet, bönehuset – eller hvad
man än kallar församlingens hem – den kristna
församlingens medlemmars glada samlingsställe och ett föremål
för deras kärleksfulla omsorger. Att tillsammans få
vandra upp till Herrens gårdar för att hålla högtid var för
de fromma israeliterna i gamla förbundets tid den renaste
glädje, och ännu i dag öfverträffar ingen fröjd den, som
njutes, när den troende församlingen är tillsammans och
uppbygger sig på sin allra heligaste tro, stående på
klippgrunden som icke bäfvar för helvetets portar.
Icke utan skäl heter det: »säg mig hurudana
gudstjänsthus ett folk har, och jag skall säga dig hurudant
folket är». Gudstjänsthusens beskaffenhet är en ganska
god mätare på den kulturståndpunkt, hvarå ett folk
befinner sig. Äro de försummade, skräpiga inuti och
vanprydliga utvändigt, så bära de ett ojäfaktigt vittnesbörd
om, att allt icke är som det bör vara. Det yttre förfallet
har nog i regeln kommit såsom följd af ett inre förfall,
likgiltighet för Gud och kärlekslöshet mot nästan. Men
i tider då det andliga lifvet pulserar friskt och ideella
sträfvanden icke äro kväfda af materiella och sinnliga
tidsströmningar, då kan man också vara viss om, att
gudstjänstlokalerna hållas i ett vårdadt och prydligt skick. Det
ena följer det andra, liksom orsak och verkan följas åt.
Det gifves ju också tider, då man »smyckar
profeternas grafvar men dräper profeterna», d. v. s. gör
gudstjänsten på ett utvärtes sätt prålig, under det andlig död
och sömn i förening med fiendskap mot sanningens
härolder härskar i församlingen. Men nya sanningar möta alltid
motstånd, om än på olika sätt. Därför skall man icke
blifva en fiende till prydligheten af ett samlingshus eller
vårdslösa dess utseende, för det att man tilläfventyrs
måste ogilla dem, som pryda det. Ty det ena är godt och
rätt, och det andra är ondt och orätt. Man rifver icke ned
och förstör icke det enskilda hemmet, därför att en eller
flera af dess medlemmar under en eller annan tid äro
onda och fiender till familjen i öfrigt.
Hvad nu beträffar våra bilder, så tala de för sig
själfva utan mycken förklaring.
Hvem som besökt Stockholm har icke lagt märke till
den lilla vackra Skeppsholmskyrkan, som ligger på den
täcka Skeppsholmen öster om kungliga slottet. Från
Norrbro, därifrån man gärna ser sig omkring, är
Skeppsholmen ett framträdande parti, som man icke undgår att
betrakta. Skeppsholmskyrkan, som äfven kallas Karl
Johans kyrka, har ett särskildt intresse för allmänheten från
den tid, då de i svenska kyrkans historia ryktbara
predikanterna Carl Anders Rutström och Erik Tolstadius
växelvis hvarannan söndag från dess predikstol förkunnade ett
lefvande Guds ord, jämte det de bekämpade hvarandras
läroriktningar. Båda voro lefvande röster i Sion på sin
tid och båda förföljdes lika hårdt af det härskande stora
s. k. renlärighetspartiet bland prästerskapet. 1723 hade
Tolstadius blifvit utnämnd till kyrkoherde vid
Skeppsholmens kyrka. Hans predikningar fyllde söndagligen det
lilla templet, så att detta snart måste utvidgas och
tillbyggas. Det är en händelse, som ser ut som en tanke, att
Skeppsholmskyrkan bland Julfrids illustrationer af detta
slag kommit i sällskap med frikyrkliga församlingslokaler,
ty såväl Rutström som Tolstadius hafva varit banbrytare
för friare strömningar inom den svenska kyrkan, och
Skeppsholmskyrkan blir alltså liksom ett slags andlig
moderkyrka till frikyrkohusen. Utan dessa båda kraftiga
andens män hade vi säkert icke haft så stor andlig frihet
som vi nu äga. Heder åt deras mod! Det tillkommer
oss att i gudsfruktan visa oss värdiga den vunna friheten,
så att den om möjligt kan i ökadt mått bevaras åt
kommande släktled.
Tabernaklet i Göteborg – pastor Truvés kyrka –
är ett bevis på, hvad en kraftig vilja, invigd åt Gud, ännu
i våra dagar förmår. Tabernaklet ligger vid hörnet af
Storgatan och Göteborgsgatan. Tomten till detta hus köpte
l:a baptistförsamlingen 1882 af staden. Den kostade då
11,000 kr. Nu skulle den ha kostat 60,000 kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:09:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/julfrid/1901/0017.html
