Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra tider - andra seder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andra tider – andra seder.
 |
Pansarbåten Wasas sjösättning.
|
Bland religiösa handlingar, som
under tidernas lopp blifvit mer
eller mindre missbrukade, är det
kristna dopet. Huru har ej detta
för mången förlorat sin egentliga
höga betydelse och blott blifvit
till en tom innehållslös ceremoni,
förbunden med människans
uppkallande vid namn. Ja, man torde
ej taga mycket fel, om man
antager, att de äro de flesta, för
hvilka detta sistnämnda i afseende
på det heliga sakramentet är
hufvudsaken och som vid detsamma föga eller intet
tänka på något annat. Och likväl är detta den allra
betydelselösaste bisak, af människor utan Guds
befallning förbunden med dopet, i jämförelse med dettas stora
och viktiga ändamål. Vi mena därför, att det för
sådana tanklösa människors skull vore bättre, att man
vid döpandet af de små – ty vid äldres dop
förekommer det ju ej att man gifver dem namn annat än i
hednavärlden och när omvända hedningar önska att aflägga
sitt hedniska namn för att antaga ett kristet sådant –
afstode från att samtidigt uppkalla dem vid namn och gjorde
detta antingen därförut eller efteråt. Måhända skulle man
då mera än nu bringas att ägna sina tankar åt det
egentliga innehållet i och syftet med den heliga handlingen.
Som en karrikatyr af dopet snarare än ett missbruk
däraf får man väl betrakta den sed, som understundom
förekommer, att då man gifver namn åt liflösa föremål
begjuta dessa med vatten, kallande detsamma »dop». Att
emellertid denna sed är att härleda från ofvannämnda
svåra missbruk af dopet är klart. När barnen få namn,
är det vanligt, att de döpas, resonnerar man i stället för
att det naturligtvis rätteligen borde heta tvärtom, och så
tillämpar man denna oriktiga tankegång äfven i sådana
fall, där väl namngifning, men intet dop kan äga rum;
ty döpas kunna endast människor. Och denna skefva
föreställning och praxis har så nästlat in sig i många
människors medvetande och handlingssätt, att t. o. m. personer
af den högsta bildning och samhällsställning skattat däråt,
ja, haft svårt att inse det sårande däruti för ett kristligt
sinne och att frigöra sig därifrån, då det oriktiga påpekats.
Så har man under de gångna åren haft för vana här
i vårt land, att då våra under dessa byggda stora
pansarfartyg skolat ha sina namn detta skett i förening med
s. k. dop af dessa fartyg, och för att det ena riktigt skulle
stämma öfverens med eller motsvara det andra har man
utbytt vattnet vid detta »dop» mot champagne.
Pansarbåtarne äro dyra och fina, har man tydligen resonnerat,
– därför är det för simpelt att »döpa» dem i bara
vatten, det måste vara en af de dyraste och finaste vätskor
man kan hitta på. Och så har man ytterligare förökat
det för mångas uppfattning stötande i denna sed genom
att som en sådan »fin» vätska anse och använda en af de
mest förföriska och fördärfbringande rusdrycker, ej
besinnande, att man därmed också uttalat den rätta domen
öfver det fördärfbringande redskap, som man begjutit med
detta fluidum. Den tid är nämligen förgången, då man
allmänt ansåg rusdryckerna som ädel vara, liksom den, då
man allmänt sof öfver gängse förvända föreställningssätt i
afseende på religiösa sanningar.
Men andra tider fordra andra seder. När därför en
af våra senast färdigbyggda pansarbåtar under iakttagande
af ofvan sagda sed var sjösatt, ingaf som bekant lektor
Waldenström, som vid så många tillfällen fört de kristnas
och nykterhetsvännernas talan inför öfverordnade och
myndigheter i landet, en skrifvelse till konungen, i hvilken
han framhöll det för en uppriktig kristen och allvarlig
nykterhetsvän motbjudande i ett sådant bruk och uttryckte
sitt hopp, att k. m:t för framtiden skulle taga nådig
hänsyn till de känslor, för hvilka han sålunda gjorde sig till
tolk. Och såsom en ersättning för dessa champagnedop
föreslog han, att k. m:t skulle vid kommande sjösättningar
af dylika krigsfartyg befalla, »att allvarlig bön skulle
hållas, att Gud måtte i sin stora barmhärtighet så länge som
möjligt skona vårt älskade fosterland för krigets
fasansfulla straffdom, men om ofreden kommer, gifva vårt folk
mod och kraft att värna dess själfständighet.»
Och så hände det, att när nästa pansarbåt den 25
september i år gick af stapeln å Finnboda slip invid
Stockholm i närvaro af konungen, drottningen, prinsarne Eugén
och Bernadotte m. fl. högt stående personer samt en stor
allmänhet och därvid erhöll sitt namn, skedde detta
allenast under den formen, att drottningen framträdde och
yttrade: »På konungens befallning skall denna pansarbåt
bära namnet Wasa. Lycka och framgång följe den med
Guds beskydd till fäderneslandets väl!» Ögonblicket därpå
gled den flaggprydda båten i sjön under mängdens
hurrarop, och något champagnedop förekom ej.
Ännu en pansarbåt är sedan dess sjösatt och har
fått sitt namn i landet, men ej heller därvid ägde något
sådant dop rum, och det är att hoppas, att det aldrig mer
må förekomma i Sverige.
Det kan visserligen synas mången jämförelsevis
betydelselöst, huru det tillgår i detta afseende, men det här
relaterade visar, huru ljuset från ofvan, kristendomens
lifsmakt, trots allt motstånd och mörker på vissa håll
tränger igenom och sprider sitt sken öfver alla samhällslifvets
förhållanden och detaljer, äfven de minsta.
Hmn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:09:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/julfrid/1901/0022.html
