Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En jul bland småfolk.
- Barmhärtighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han lutade hufvudet i handen.
»Det står nog inte bättre till med mig,» svarade Lars
Olsson rörd.
»Och icke heller med mig», hviskade en röst från köket.
Det var husmodern.
*
Bim, bom! Bim, bom! ljödo kyrkklockorna från den
närbelägna staden, ringande in julen i rikemans hus, i landtmannens hem,
i fattigmans tjäll. Men ingenstädes torde deras toner ljudit så
sköna som för invånarne i T.-by, ty där hade människor, som länge
hatat hvarandra, åter begynt älska hvarandra; gamla buckliga
stridsrustningar och osämjans lansar blifvit brända på fridens och
försoningens altare.
*
År hafva svunnit hän. Lars Olsson är icke mer bland de
lefvandes antal. Fina har gift sig och hennes man har öfvertagit
gården af de gamle, som lefva af undantaget.
Ännu en gång är det jul. De gamla pyssla åter med sin
julgran. Det är ej blott frid i deras enkla boning, det är frid i
deras hjärtan. Och när de läsa juldagsevangeliet, dröja de med
afsikt och med tanken på flydda dagar vid de orden: »Ära vare
Gad i höjden, och frid på jorden,* Aug. D.
Barmhärtighet.
Den stammar ej från jordens mörka dal,
den sköna dygden; nej, i ljusets länder,
uti Guds faders ljusa himlasal
den har sitt hemvist invid lifvets stränder.
Ja, från allfaders egen kärleksbarm
den sändes ned till jorden, mörk och arm.
Och som en gnista slumrar den djupt in
i hvarje män’skohjärtas dunkla gömma;
men skall som helig flamma den hli din,
du får dess trogna vårdande ej glömma;
ty lätt den gudomsgnistan släckes ut,
och då står själfviskhet hlott kvar till slut.
Barmhärtighet! Hvarhelst du den har mött
har den spridt solljus midt i kulen vinter,
har dig hugsvalat då af sorger trött
du famlat kring i mörka labyrinter.
Den väckte mod och hopp till lif på nytt
och skänkte glädjens ljus, som hade flytt.
Men har ock du gjort allt hvad du förmått,
att bryta bana för barmhärtigheten ?
Har den det rum uti ditt hjärta fått
att den fått segra öfver själfviskheten?
Har du som motto för din handling det;
åt hvarje varelse barmhärtighet?
När lömskt, försåtligt ifrån port till port
förtalet smyger likt en tjuf i natten,
och röfvar nästans goda rykte bort,
som kanske är för honom största skatten,
är du då färdig kasta sten också?
Kan ej barmhärtighet hos dig kan få?
Och när din broder har begått ett fel,
och syndagiftet i hans lif sig röjer,
ta’r i hans nöd du väl med kärlek det,
så att med domen, kall och hård, du dröjer?
Barmhärtighet hans räddning kunde bli;
Vill du då ej därmed stå honom bi?
Har armods nöd du någon lindring skänkt
och sökt att fattigdomens börda lätta?
Har på den hungrande med bröd du tänkt,
och låtit kläder på den frusne sätta?
Om du går kall för dina likars nöd,
så är hos dig barmhärtigheten död.
När du om hedningarnes nöd har hört,
hur de i dödens djupa mörker drifva,
har det väl då ditt hjärta innerst rört,
så att du gärna varit med att gifva
och offra utaf ditt, att kring vår jord
vår Guds barmhärtighet må snart bli spord,
Att emot lidande och oförrätt
och våld hvar varelse, hvart väsen värna,
det är barmhärtighetens plikt och rätt,
det gör dess tjänare med fröjd och gärna.
Ack, blif barmhärtighetens tjänare,
att himmelskt lif må sig på jorden te!
Barmhärtighetens gnista fins djupt in
i hvarje män’skohjärtas dunkla gömma;
men skall som helig flamma den bli din
du får dess trogna vårdande ej glömma.
Ty lätt den gudomsgnistan släckes ut,
och då blir själfviskhet blott kvar till slut.
K. N~s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:09:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/julfrid/1901/0032.html
