Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* JULFRID
fessioner utan beröring med hvarandra och inbilla sig att
deras församling är den bästa, är närmast Guds rike och
har den klaraste ställningen samt vågar på grund häraf
knappt hälsa på hos hvarandra eller besöka hvarandras
tempel. Öfver dem alla tronar i himmelsk majestät och
härlighet, församlingens Herre, hufvudet för kroppen,
Kristus. Han blickar ner och ser alla dem som bo på
jordens krets, han känner de sina, och han beder:
»Helige fader, bevara dem i ditt namn, hvilket du har
gifvit mig, på det att de må vara ett, såsom ock vi. Men
icke för dessa allenast beder jag utan ock för dem, som
genom deras ord skola tro på mig; på det att alla må vara
ett, såsom du, fader, i mig och jag i dig, att ock de må
vara ett i oss, på det att världen må tro, att du har sändt
mig.* Joh. ev. 17: 11, 20, 21.
Min församling på den eller den orten är alla de tro-
ende, som höra milt ord och lyda min röst, och o huru
innerligt mitt välbehag hvilar öfver dem alla när jag ser
att de vandra i ödmjukhet och älska hvarandra! Någon
statskyrklig eller liögkyrklig eller frikyrklig, metodistisk
eller baptistisk församling på jorden känner man icke till
häruppe i himmelen. Det är blott jordiskt småsinne, som
uttrycker sig så, hvilket alls icke är förenligt med det
himmelska väsendet.
O Gud, hjälp syskonlingen här på jorden att snart
tänka såsom man tänker i himmelen! *
Guds fasta grund består och hafver detta insegel:
Herren känner sina!
O. Bång.
* Om vid instundande bönevecka de olika grupperna i Guds
rike närmade sig hvarandra ocli höllo gemensamma möten, skulle
däraf endast följa att församlingen förökades med tusentals själar.
"På den tiden var jag en lycklig gosse."
Af Pastor Haslam.
nd, rå och okunnig var en man som
jag kände och som lefde, jag höll på
att säga, ett hedniskt lif; men
hedningarne äro för det mesta religiösa,
hvaremot denna onda människa icke hade
en gnista religion eller kunskap om
det goda.
Hans hustru, som var en kristen,
kom en dag till mig och frågade om
jag icke ville besöka honom, ty han
var mycket sjuk. Jag lofvade att göra
det. På vägen till hans bostad talade
hon om för mig huru svår hennes man var. »O!», sade hon, »jag
var lika stygg som han, då vi gifte oss, men sedan dess har Gud
förändrat mitt hjärta. Från den tiden har min man varit mera
elak och grym mot mig än förut».
Då jag kom till deras bostad, blef jag visad in i mannens
rum och stiax därefter begynte jag fråga, hur det stod till med
honom och att tala med honom om hans själ. Men då utbröt ban
i häftigt raseri och sade: »Herre, om jag hade varit en rik man,
skulle ni icke hafva vågat komma till mig i mitt hem och tala på
detta sätt; mtn därföre att jag är en fattig man, tucker ni, att ni
kan taga eder denna frihet och trampa på mig!»
»Åh, jag ber om förlåtelse!», sade jag. »Jag hade icke någon
afsikt att såra eder genom mitt besök.»
»Kom hit till mig», sade haoj hustru, som satt vid spisen och
hörde hvad hennes man sade. »Kom hit och tala med mig; jag
skall bli mycket glad öfver att få höra några ord af er.»
Jag steg upp och gick till spisen samt slog mig ned där. Jag
talade tillräckligt högt, så att hennes man kunde höra hvad jag
sade, ehuru vårt samtal icke gällde honom; icke heller liänsyftade
jag på hans ohöflighet mot mig. Efter en stund begynte vi sjunga
(jag brukar vanligen icke göra det, men då föll det sig så):
»O, gif mig tusen tungors ljud
Att sjunga Jesu nåd;
Hans härlighet som kung och Gud,
Hans underfulla råd.
Hvar skötesynd upprycker han,
Och fångar gör han fri;
Hans blod, som renar synd full man,
Skall ock min frälsning bli.»
»Sjung den versen än en gång», sade dt,i sjuke mannen, som
nu hade satt sig upp i sin säng och lyssnade. Vi gjorde så, till
dess slutligen den arme mannen begynte gråta, som om hans hjärta
skulle brista. Vi fortforo att sjunga utan att gifva akt på honom.
Det visade sig att denna sång hade uppväckt minnen, som länge
hade legat sofvande. Han hade lärt sig dessa ord utantill, då ban
var en gosse i söndagssskolan. Han sade med bruten röst: »Då
jag var en god gosse, brukade jag just sjunga denna sång; men
djäfvulen fick makt med mig — o, det var lyckliga dagar — jag var
en lycklig gosse på den tiden!»
Jag tog mig dristighet att än en gång närma mig hans säng,
och frågade hur det gick till att djäfvulen fick makt med honom.
Han sade: »Jag råkade i sällskap med andra gossar och följde
i deras fotspår. Jag visste att jag gjorde orätt, då jag handlade
så; men i alla fall fortsatte jag och då fick, som jag sade, djäfvulen
makt med mig.»
Jag sade: »Namnet Jesus är ett namn som djäflarne falla och
fly för; Jesus har redan öfvervunnit djäfvulen». Då min sjuke vän
nu lyssnade på mig, fortsatte jag och talade ytterligare om den
sång, vi hade sjungit. Jag sade: »Om melodien och hågkomsten
af orden hafva en sådan verkan på er, huru mycket mera skulle
icke Kristi kraft inverka på er och hålla eder kvar hos honom!
Han kallas Jesus därför att han frälsar sitt folk från deras synder.»
Den stackars mannen var nu villig att låta mig tala med
honom om hans frälsning utan att ban gjorde några invändningar.
Han medgaf till och med att jag bad med honom och uttalade sin
önskan, att jag måtte komma igen.
Då jag kom tillbaka dagen därpå, sade han: »Jag ser nu
alltsammans hur det är; men ni vet inte hvilken förskräcklig syndare
jag är.»
»Åh», svarade jag, »men jag vet hurudan frälsare Jesus är.
Han låter er känna edra synder på det han må förlåta dem; och
detta vill han göra, om ni beder honom därom.»
- 10 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
