Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JULFRID * *
ågen slog sakta mot de kantiga stenarne vid
stranden, där jag satt en höstafton på kajmuren
och blickade utåt sjön. Himlen såg i nordost
ut något ovädersdiger som skulle det blåsa upp till storm.
Vågorna jollrade sitt melodiska ljud — det plaskade och
skvalpade mellan stenarne. De hade dock ingenting
särskildt att förtälja, men jag märkte dock att de höjde sig
alltmer och mer och blefvo otåliga. Det var någonting i
deras väg som synbarligen förargade dem, och som de
ville hafva bort, så att de slutligen begynte visa tänder
och skumma af raseri; och föremålet för deras vrede voro
de kantiga stenarne vid stranden.
Det begynte allt häftigare blåsa och de följande dagarne
var det fullständig storm. Vågorna slogo öfver kajmuren.
Det var ett förskräckligt väsen och oväsen de förde och i
sitt raseri upprörde de bottnens dy och orenlighet. Det
såg nästan ut som skulle hela staden och samhället
förgås af de vredgade Vettervågornas barbariska anfall. Men
till all lycka bestod kajmuren sitt hårda prof. Och när
vinden sedan mojnade af och alldeles upphörde — det
vardt lugnt igen och solstrålarne framträngde åter ur
ovädersmolnen, som skingrats, och kastade sina skimrande
guld-gula strålar åter på de tämligen lugna vågorna — då
såg jag till min stora förvåning att de kantiga stenarne
ännu voro kvar på stranden och att de voro lika kantiga
som förut.
Det blåser upp till storm. Den nya lära om
broderlighet och jämlikhet, som icke grundar sig yden heliga
skrifts auktoritet och Kristi kärleksbud, utan härleder sig
från socialismens koryféer, om kapitalets fördelning, om
arbetsklassens förtryck och rättigheter, om arbetsgifvarnes
och de rikes stora orättvisor mot underklassen, allt detta
visste man för några årtionden tillbaka icke af i vårt gamla
ärorika fosterland, något missnöje, några strejker, några
fackföreningar voro alldeles okända — det var således en
helt ny lära allt detta, en nyhet utifrån stora världen, och
nyheter slå alltid an på folkmassorna. Den ene efter den
andre begynte lyssna till den nya läran och insupa dess
gift. Det var ett sött gift för mången men icke desto
mindre giftigt. Snart bildade sig föreningar. Den ene
medlemmen kom till efter den andre — dropparne bilda
hafvet — så bilda nu de många »arbetarkommuner» det
oroliga vågsvall, som redan höres vida omkring och som icke
bådar frid och lycka för framtiden.
Redan nu höres vindens susning bland folkmassorna
och tidens barometer är orolig och visar tecken att sjunka.
Det tenderar däråt om hvilket Kristus har sagt: »Och på
jorden skall ångest komma öfver folken, och de skola
för-tvifla vid hafvets och vågornas dån». Luk. 21: 25. I det
tjugonde seklet komma helt visst många märkliga
tilldragelser att ske och stormen att bryta lös. De skyhöga
vågornas förskräckliga anfall mot kaj muren och strandsko-
- 22
VÅGSVALL.
Foto af A. Lindheborg, Jönköping.
Nutidsbild=
af O. BÅNG.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
