- Project Runeberg -  Julfrid / 1902 /
28

(1897-1901)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bilder från Kaukasien: Oxvagn.

I Paradistrakter......

§å denna världens
skådebana röra sig ofta de
största motsättningar i en
brokig skiftning om
hvarandra. Midt bland den
ursinniga kampen efter guld
och hvad på jorden skattas
högt och eftersträfvansvärdt
påträffar man esomoftast
dessa som med uppgifvande
af al’1 sådant såsom afskrap
VV^HHH|HV och i själfva verket
värde-W^WBPwsj löst lika ifrigt söka efter det
■ dyrbaraste »guld» jorden

–-m***’^ äger — människosjälar åt

sin himmelske mästare. Så i den skildring vi här gå att
lämna med anledning af ett par bilder »Julfrid» bl. a. i
år innehåller från Kaukasien.

Det var på hösten 1881. Missionsföreståndaren d:r
E. J. Ekman befann sig på en resa till Ryssland med
anledning af de svårigheter, som uppstått för den af Svenska
missionsförbundet bedrifna sjömansmissionen i Kronstadt.
I Petersburg träffade han den namnkunnige svenske
ingeniören Nobel och lärde genom honom känna något af
förhållandena vid de stora oljefabriker i Baku, af hvilka han
var ägare. Här arbetade äfven omkring 300 svenskar på
att ur jordens innandöme frambringa och sedan bereda de
varor, som bland åtskilligt annat åstadkommit de nobelska
rikedomarne. Arbetade gjorde de i silt anletes svett och
penningar förtjänade de både] åt sig själfva och framför
allt åt sin herre. Men sina själar hade de ej tid att tänka
på och ingen var som sade dem ett ord därom; ty det
andliga mörkret omkring dem var stort, och det fastän de
befunno sig ej så synnerligen långt från de trakter, där
en gång lifvets träd tros hafva vuxit i det jordiska
paradiset omkring Eufrat och Tigris, som i dessa nejder hafva
sin upprinnelse. Edens lustgård såväl som dess närmaste
och fjärmare omgifning var förvandlad till en griftegård,
på hvilken de dödas ben dansade omkring guldkalfven.
Liksom i den förra den första missionsrösten : Adam, hvar
är du? löd från Herren Gud själf såsom den förste mis-

* * JULF

Fästning I Kaukasien.

sionären, så hade visserligen här under förra århundradet
spridda missionsröster ljudit från enskilda Herrens vittnen,
utsända först af Skotska och därefter af Baselska
missionssällskapet, för att nu ej tala om den romersk-katolska
kyrkans mission där, som fortgått sedan flere århundraden
tillbaka, och andra af kristendomen mer eller mindre
an-strukna religiösa konfessioners försök att vinna anhängare
för sina läror i dessa orter, men dels voro dessa röster
som sagdt enstaka och landet är stort — större än
Sverige — dels hade de haft att kämpa med yttre hinder och
svårigheter, som förlamat verksamheten, ja, vissa tider
hade denna af statsmakterna varit helt och hållet
förhindrad.

Sträckorna omkring Kaukasus mellan Kaspiska och
Svarta hafven befunno sig för den skull i ett bedröfligt
tillstånd af andligt och religiöst förfall, då Svenska
missionsförbundet på grund af missionsföreståndarens
ofvannämnda inhämtade kännedom om förhållandena där och
särskildt bland de därvarande landsmännen i Baku vid
årsmötet 1882 beslöt att också dit sända evangelii
budbärare för att bland de i mörker vandrande söka tända
världens ljus. Det var missionären N. F. Höijer, förut
stationerad i Kronstadt, och L. A. Lydeli, som först fingo
i uppdrag att å de troende svenkarnes vägnar i detta
märkliga, under den ryska örnen lydande land förkunna lifvets
ord. Det gjorde de ock med kraft och välsignelse af
Herren, ej sökande fåfänglig ära eller förgängliga rikedomar i
Bakus petroleumkällor — sådant
aktade de ringa — men gräfvande fram
mången äkta pärla åt den gudomlige
guldsmeden ur den orenlighet och
smuts i inre och yttre afseende, hvari
den var nedsjunken; ty under jakten
efter jordiskt guld och lämnad åt sig
själf med denna jakt sjunker
människan allt djupare i den usla
moralens och ofta äfven i den yttre
oren-lighetens dy — man tänke blott på
de berättelser, som i våra dagar
komma från guldlandet Klondyke eller
från de »uppblomstrande»
grufsam-hällena i framtidslandet Norrland.

Deras verksamhet spred sig snart
allt efter som de hunno bli bekanta
med språk och förhållanden från
landsmännen i Baku till denna stads
öfriga befolkning och i den mån de
fingo flera efterträdare, som upptogo
och fortsatte deras arbete, då de af
skilda anledningar måste afbryta
detsamma, till en stor del af Kaukasien
och därifrån till kringliggande folk.
Bland dem som sålunda utbredt
Kristi rike i dessa länder märkes mis-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:09:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/julfrid/1902/0028.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free