Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* * JULFRID * *
sionär L. E. Högberg, som under de senaste åren vistats i
hemlandet och haft många märkliga saker att berätta från
sin strid för korset äfven i Armenien och Persien. Vidare
ha vi missionärerna John E. Larsson, Elin Sundvall och
Anna Nyström, sedermera gift med den persiske läkaren
Mirza Josef. De senaste förstärkningarna från Sverige
hafva varit missionärerna Gösta Raquette med fru och
Magnus Bäcklund.
Men äfven bland infödingarna i dessa aflägsna trakter
har Herren uppväckt mäktiga redskap, som varit
missionen där till ovärderlig nytta. Af dem äro särskildt den
begåfvade och inflytelserike Abraham Amirchanjanz och
den bildade f. d. muhamedanske prästen Johannes
Aveta-ranjanz bekanta för svenska läsare, den förre bl. a.
därför att han varit fängslad och under flera år landsförvist
för sin frimodiga bekännelse af Herrens namn och den
senare, utom för åtskilligt annat, därför att han under
någon tid åtnjutit undervisning vid Svenska
missionsförbundets missionsskola i Kristinehamn.
Historien och de många enskilda berättelserna om
missionen i Kaukasien och kringliggande länder äro
mycket intressanta att läsa och höra. De vittna å ena sidan
om folk, som lefva i den andliga okunnighetens,
likgiltighetens eller vidskepelsens djup, men ock om personer
besjälade af Jesu ande, som gifva sig ut för att upplysa och
rädda dem som ligga nedsjunkna i detta djup. Gifva sig
ut måste de. Man tänke sig blott att missionera i ett
land, där all evangelisk mission egentligen är förbjuden
och där statsmakternas damoklessvärd ständigt hänger öf-
ver dem som våga öfverträda detta förbud, såsom fallet
är på allt hvad ryskt område heter! Detta utom andra
svårigheter i afseende på klimat m. m., som möta
mis-sionsarbetärne i ifrågavarande nejder. Men de hålla på
och så ut den ädla säden i trohet.
• Missionen i Kaukasien är ej så allmänt
uppmärksammad som t. ex. den i Kongo och Kina. Det är ej så
många som tänka på och tala om den förra som om den
senare, ej så många som personligen offra sig i dess tjänst
eller gifva medel till dess underhåll, kanske ej så många
som — bedja för den. Men den är lika viktig. Ej heller
på detta område är det alltid de platser som synas mest
och bäst och äro föremål för de flestas uppmärksamhet
och omtanke som äro de betydelsefullaste positionerna. För
Gud gälla alla själar lika vare sig deras jordiska omhölje
är att finna i Kaukasien eller Kina, bland de förföljda
armenierna i Turkiet eller i Kongo. Så är ock de
missionärers uppgift och lott, som äro ställda i det ena
hörnet af Guds åker, lika stor och dyrbar som deras, hvilka
fått sitt arbetsfält förlagdt till det andra. Och vi äro
skyldiga dem alla samma kärlek, sympati och understöd.
Hufvudsaken är, att hvar och en af oss står på sin plats i
lifvet och gör det han kommit i världen för att göra, ej
något annat — då äro vi alla rätte missionärer och det
mesta och bästa skall blifva uträttadt på jorden till Guds
och dennas förhärligande. Då skall äfven Kaukasien
och dess efter hjälp och frälsning suckande folk få sitt
och ett paradis skall ännu en gång uppstå och breda sig
långt utom Mesopotamiens gränser. Hmn.
Jordan.
„|L_et finnes få platsers namn,
"ig^B som för en kristens öra har
en så egendomlig klang som
floden Jordans.
Geografiskt är denna flod af
föga betydelse. Att dess vatten
till slut försvinner i ett haf, som
saknar aflopp (Döda hafvet), är ju
visserligen litet märkvärdigt. Men
denna egendomlighet delar Jordan
med många stepp- och ökenfloder,
som försvinna i sanden utan att
såsom andra floder nå hafvet.
Dess vattenmassa, som tidtals ej är större än att här och
där vadplatser finnas, drifver inga betydande industriella
verk. Jämförd med Missippi, Amazonfloden, Kongo, Nilen,
Ganges, Gula floden i Kina eller andra större floder är
den knappt mer än en bäck; den direkta längden från
dess uppkomst vid Hermon till dess slutliga utflöde i Döda
hafvets salta vågor är blott 15 mil, ehuru den genom
slingringar blir nära dubbelt så lång.
Men med undantag af Ganges finnes intet vatten på
vår jord, hvilket omtalas med en sådan känsla af vördnad,
som Jordanflodens.
Och detta är ej underligt. Ty det förhållandet att vi
sedan vår späda barndom vid namnet Jordan fäst minnet
utaf många af de härligaste Guds uppenbarelser, som vår
kära bibel omtalar för oss, blott detta omgifver namnet
Jordan med en helig gloria.
Och det att vi, om än endast i tankarne eller inför
en bild, kunna stå och säga: här tilldrog sig den händelse,
hvarom sångaren med oefterhärmligt behag säger att
»Jordans bölja hviskar tyst att hon en gång Guds Lamm har
kysst», detta fyller oss, om vi äga ett känsligt kristligt
sinne med en helig vördnad.
Såsom på en gång skiljogränsen mellan Israels barn
och deras förtryckare och räddningsmedlet undan
förföl-jarnes hand har Jordan i den kristliga föreställningen
ställts tillsammans med tanken på en kristens död, såsom
öfvergången från pilgrimslandet till det himmelska Kanaan,
därför sjunga vi: »bortom Jordan, bortom Jordan, möts
vi där, när vår strid slutad är, bortom Jordan?»
Men Jordan har fått en ännu större härlighet. Den
har i Guds barns tankar fått blifva symbolen af den flod,
som flyter från Guds och Lammets tron, den slutliga
samlingsplatsen för alla frälsta. Därför sjunga vi med tanken
på Jordan: »uppå lifsflodens härliga stränder». Psalmisten
säger ock: »Det är en ström hvars bäckar fröjda Guds
stad, den högstes heliga boning». (Ps. 46: 5.)
Höra vi till dem, »som tvagit sina kläder och gjort
dem rena», icke i vatten, ej ens i Jordanvatten, utan »i
Lammets blod», då må gärna blicken på denna här
afbildade underbart vackra vik af Jordan föra våra tankar
tillbaka till Guds underbara gärningar i fordom tid, när han
ledde de sina genom både vatten och eld; och må den
äfven rikta tanken på den stund, då vi invid lifsfloden få
se honom, som för vår skull lät lidandets alla vågor gå
öfver sitt hufvud på det att vi skulle få mötas heliga och
rena däruppe och i evighet få njuta af hans fröjders ström.
Efr. Sbm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
